|
|
|
Jakten på kurder var en av 1980-talets mest omdiskuterade frågor. Det kurdiska spåret kom ut 1994 och gavs ut av föreningen Kurderna vänner. Föreningen bildades 1987, när den svenska polisen var som mest i farten med att jaga kurder, PKK-anhängare och PKK-motståndare i en osorterad blandning, i tron att de skulle finna Olof Palmes mördare. Detta blev en historia med många turer som fortsatte långt in på 1990-talet.
Föreningens mål var att de terroriststämplade kurderna skulle får bemöta anklagelserna enligt normala rättsliga principer. Föreningen, som idag är upplöst, tog inte ställning till de olika politiska partier som verkar i Kurdistan, utan fokus låg på denna inrikes fråga.
Kurdernas vänner förfogade över in mängd olika dokument, tidningsartiklar, skrivelser, protokoll med mera. Föreningen bestämde sig för att sammanställa alla dessa till en bok och jag tog på mig uppgiften att skriva manuskriptet. Resultatet blev en berättelse med många citat. En svaghet med den trycka versionen var den kompakta typografin där det var svårt att se skillnad mellan citaten och den löpande texten. I webbupplagan är texten luftigare och citaten har fått en tydligare form.
I övrigt har jag behållit texten som den är, utan strykningar eller tillägg. Mycket har hänt i Kurdistan sedan boken skrevs: ett krig i Irak; revolt och internationaliserat inbördeskrig i Syrien; allians och sprucken allians mellan PKK-stödda kurdiska styrkor i Syrien och USA i kampen mor I.S; demokratisering och sedan hårdnande repression i Turkiet; ett försök till kurdisk självständighetsdeklaration i Irak. Allt detta kan vara värt en eller flera böcker, men det faller utanför ämnet för denna bok. Boken handlar kort och gott om de svenska myndigheternas behandling av kurder på 1980-talet. Kanske säger den något om vår egen tid, där de stora partierna tävlar om att förse polisen med hårdare handskar.
Per Linde
Januari 2020
| Innehåll |