9. Ebbe Carlssonaffären
” Expressen avslöjar idag att en hemlig grupp ̶ vid sidan om den officiella
Palmeutredningen ̶ bedriver en egen mordutredning. Regeringen har i tysthet
godkänt den hemliga verksamheten, som finansieras av staten. Den nya gruppen leds inte av en polis, utan bokförläggare Ebbe Carlsson. Han är
en framstående socialdemokrat och sedan många år nära vän till Hans Holmér. Den sparkade spaningsledaren Hans Holmér är, genom Ebbe Carlsson, väl
informerad om och engagerad i arbetet. Däremot har både polisens Palmeutredare och åklagarna hållits utanför
arbetet. Framstående jurister är mycket kritiska till den hemliga verksamheten. Gruppens teori är att Olof Palme mördades av PKK, på uppdrag av Iran. ”
(Expressen 1 juni 1988)
|
Sommaren 1988 sveper en mäktig inrikespolitisk affär över Sverige, det är den
så kallade Ebbe Carlssonhärvan. Affären slutar lyckligt, det bryter inte ut
något krig mellan Sverige och Iran. Något sådant är det i och för sig ingen som
har varit rädd för, men när man ser tillbaka på allt som sades under denna
sommar är det märkligt att affären inte får utrikespolitiska konsekvenser.
Gamla sår rivs upp
För kurdernas del är affären synnerligen plågsam. Alla gamla oläkta sår slits
upp igen. Det visar sig att Holmérs gamla kurdiska huvudspår är allt annat än
dött och begravet. Det har bara flyttats ut från polishuset på Kungsholmen
till något mer ogripbart säkerhetsorgan på Söder, som ingen ansvarig riktigt
vågar kännas vid. Spåret har dessutom byggts ut under tiden, nu är det
ayatollahn och Apo den förskräcklige i skön förening som kokat ihop
århundradets kungamord i Damaskus. För kurderna, som alla talar om och ingen
talar med, visar denna affär att Hans och den bitande blåslampan inte var en
enstaka mardröm, utan en återkommande nattmara. Skillnaden är att en och annan
politiker som vill knipa poäng mot regeringen kan suga näring ur kurdernas
variga brännsår denna gång.
Många socialdemokratiska debattörer gör sitt bästa för att tona ned affärens
betydelse: ̶ Hon glömde att diarieföra ett brev, tänk att det kunde bli ett
sånt herrans liv om en sådan bagatell, säger man, som om det handlade om en
kontorist vid någon kommundelsnämnd. I själva verket var det landets
justitieminister Anna-Greta Leijon som avgick, när det visade sig att hon hade
skrivit på och undanhållit papper som tydde på att lagens högsta väktare
vaktade om något annat än lagen.
Ebbeaffären börjar den 1 juni med att landets största kvällstidning berättar
att en hemlig grupp fortsätter att spana på kurderna. Natten därpå fastnar en
svensk polis, P O Carlsson, tillika livvakt åt Hans Holmér, i tullen med
avancerad avlyssningsapparatur. Därmed börjar följdfrågorna hagla. Sådana
här apparater får inte användas enligt svensk grundlag, vem är det då som har
beställt dem, vilka är det som ska avlyssnas och varför?
Det visar sig också att förläggaren har fått ett rekommendationsbrev av
justitieministern för att lättare kunna ta kontakt med utländska
underrättelseorgan. Detta väcker i sin tur frågan: har socialdemokraterna en
egen underrättelsetjänst knuten till partiapparaten?
Inom loppet av ett par dagar tillsätts flera utredningar och kommissioner,
minister Leijon tvingas avgå, riksdagens konstitutionsutskott ordnar under
några julidagar förhör med de inblandade och utfrågningarna direktsänds i
radio och TV. Sommaren 88 resulterar i en oerhörd mängd material om spelet
kring de kurdiska spåren.
Däremot bidrar dessa diskussioner knappast till att svara på grundfrågorna:
fanns det några hållbara skäl från början att anklaga PKK-anhängarna för
terrorism och varifrån kom de ursprungliga idéerna?
Debatterna bidrar snarare till att befästa ett axiom: PKK har visat sitt
terroristiska ansikte genom att mörda sina avhoppare, sedan kan man tvista om
vad det har för betydelse när det gäller mordet på Olof Palme och om vem som har
gjort rätt och fel i den svenska statsledningen.
Socialdemokratisk telefonavlyssning?
I början av 1970-talet avslöjade tidningen Folket i Bild en hemlig
underrättelsetjänst ̶ IB ̶ som opererade både mot främmande makt och mot
vänstergrupper inom Sverige. IB hade djup förankring inom LO-Sap-maskineriet
och detta väckte en debatt om att det kunde finnas något ännu hemligare bakom
IB. När Ebbe Carlsson tvingas ut i rampljuset som förste PKK-spanare strömmar
de obesvarade frågorna från den debatten åter upp till ytan:
̶ Den vänskapskamarilla som ligger bakom det här är ohyggligt otrevlig,
|
säger Gösta Bohman, medlem av rikspolisstyrelsens politiska ledning och f.d.
moderatledare i en Expressenintervju:
” Under IB-affären var Gösta Bohman övertygad om att någon avlyssnade hans
telefon. Och det var inte polisen. Misstankarna riktades mot en hemlig
socialdemokratisk polis, Sapo. ̶ Jag har inte trott att Sapo fanns idag. Jag vill inte tro det. Men vem ska
utreda? ̶ Carl Lidbom må vara en skarpsinnig jurist och trevlig sällskapsbroder. Men
en person som är så inblandad i den här soppan borde inte granska Säpo, säger
Gösta Bohman. ” (Expressen 9 juni 1988)
|
Ebbe Carlsson var en av aktörerna i en affär 1975, där det kom fram att någon
hade anställt en man för att kartlägga personalens åsikter vid ett sjukhus.
Vad Ebbes insatser den gången mynnade ut i är höljt i dimmor:
” Under sjukhusaffären tillsattes en hemlig sjukhusspion i Göteborg. Ebbe
Carlsson reste på nattligt uppdrag till Göteborg som informationssekreterare
åt justitieminister Lennart Giejer. Det skrevs en promemoria efter Carlssons
resa. Den lyckades inte ens KU få del av. Även justitiekansler Ingvar Gullnäs
stötte på svårigheter. Hemlighetsmakeriet var totalt. Så sent som i år
meddelade Gullnäs att det 'finns mer att säga i sjukhusaffären, men jag är
bunden av tystnadsplikt' och han fick stöd av Anna-Greta Leijon... Källor inom säkerhets- och underrättelsetjänsterna hävdar inför SvD att Sapo
inte existerar som organisation, utan 'det rör sig snarare om ett
personbaserat nätverk'. ” (Svenska Dagbladet 3 juni 1988)
|
Det hör till spelets regler att säkerhetstjänsterna ska förneka Sapos
existens, sedan är det en annan fråga hur många som låter sig övertygas av
dementierna.
” Justitieminister Anna-Greta Leijons avgång betingas ingalunda av en alltför
nitisk strävan att fånga in Olof Palmes mördare, vilket Ingvar Carlsson försökt
ge sken av. Bakom den s.k. Ebbe Carlssonaffären, som blev Leijons fall, avtecknar sig
istället ett betydligt vidare syfte. Så kan Proletären i detta nummer avslöja,
att det fanns en direkt koppling mellan Ebbe Carlssons hemliga grupp och den på
70-talet avslöjade och nedlagda 'Informationsbyrån', IB!
Denna koppling består av Ingvar Paues, den förre IB-chefen, som före det
amatörmässiga smugglingsförsöket försökte köpa avancerad
avlyssningsutrustning från firman Safe Co AB, med största sannolikhet å Ebbe
Carlssons vägnar. Detta försök misslyckades dock, då Safe Co AB gick i
konkurs. Allt tyder på, att Ebbe Carlsson av Anna-Greta Leijon och den inre
cirkeln inom den socialdemokratiska partitoppen fått i uppdrag att
rekonstruera den hemliga socialdemokratiska spionorganisationen, SAPO ̶ den
organisation som avslöjades i samband med den s.k. sjukhusspionen i Göteborg
1975, och som sedan dess legat för fäfot.
I detta uppdrag har återupplivningsförsöket av det redan punkterade
kurdspåret bara varit ett av många syften. ” (Proletären 23/1988)
|
Motsättningar inom Säpo
Dagarna efter att det kommit ut att Ebbe Carlsson spanar på kurder går Hans
Holmér till hårt angrepp mot Säpocheferna Hjälmroth och Näss:
” Jag anklagar Säpo, Cheferna undanhöll viktiga bevis”,
”Bandinspelningar som
Holmér betraktar som bevismaterial undanhölls och kom till spaningsledningen
först flera månader efter mordet. ”
|
säger han till Aftonbladet.
” Telefonavlyssningen mot de terroriststämplade PKK-anhängarna pågick oavbrutet
fram till mordet på Olof Palme. Även efter Palmes död bedrevs en intensiv avlyssning av misstänkta kurder
under Holmérs granskning av det så kallade 'huvudspåret'. Avlyssningen sköttes
både före och efter mordet av Säpo. Före mordet hade Säpo stora problem. Bandinspelningarna från avlyssningen ̶ på
kurdiska ̶ travades på hög. Det fanns inga pålitliga tolkar. När Olof Palme sköts till döds på Sveavägen var banden fortfarande inte
översatta och analyserade. Innehållet var helt okänt. Det bekräftar både
Holmér och andra uppgiftslämnare. Palme lämnades obevakad. Men på banden fanns
uppgifter som Hans Holmér senare, när han efter flera månader fick se
utskrifterna, bedömde som ytterst betydelsefulla... Vissa uttalanden kunde enligt Holmér ̶ tyda på att PKK planerade ett attentat
mot Olof Palme... Samtidigt ̶ hösten 1985 kom uppgifter från utländska underrättelsetjänster om
att PKK fått Irans uppdrag att mörda Olof Palme. ” (Aftonbladet 8 juni 1988)
|
Holmér och Ebbe säger att Säpo visste om att PKK tänkte döda Olof Palme och att
man inte gjorde något för att skydda hans liv. De får medhåll i sin kritik av
Parisambassadören Carl Lidbom, som leder en utredning om Säpos verksamhet.
Det är dessa alarmerande anklagelser som bildar förspelet till affären.
” Ebbe Carlsson lyckas under våren vinna regeringens öra för sina teorier om
missförhållanden inom Säpo. När Ebbe Carlssonaffären under sommaren rullas upp
inför TV-kamerorna upprörs ministrarna också över att Säpo ännu två år efter
mordet inte förhört samtliga personer från mordplatsen. Under våren råder det en explosiv situation i samband med att Ebbe rör om i den
kokande gryta som mordutredningen utgör. Sedan allt fler personer fått reda på
Ebbe Carlsson privata spaningsinsatser i jakten på Olof Palmes mördare blir det
bara en tidsfråga innan hela Ebbe Carlssonaffären ska avslöjas. Det finns alltför många personer som känner till hans förehavanden för att
affären inte ska läcka ut till pressen ̶ här finns missnöjda Säpomän som
klagar över att PKK-spåret stjäl resurser, en missnöjd åklagargrupp som känner
sig förbigången och oinformerad, en spaningsledning som sett viktiga
utredningsfrågor handläggas av fel personer en centralt placerad
departementstjänsteman som inte tillåts få veta ̶ och en journalist som Ebbe
Carlsson anförtrott allt för många detaljer. Expressenjournalisten Per Wendel är en av Ebbe Carlssons många kontakter när
denne under våren försöker bygga ut PKK-spåret till att bli ett PKK/Iran-spår.
Carlsson bjuder i mitten av april Per Wendel på restaurang för att bl.a. få
veta mer om Bofors Indienaffärer. Redan då står det klart för Wendel att Ebbe
Carlsson sysslar med ett hemligt uppdrag i Palmeutredningens skugga och att
uppdraget bedöms som så farligt att Carlsson måste bevakas av livvakt. Dock
dröjer det till den 1 juni innan Per Wendel, påskyndad av sin chefredaktör,
låter Ebbe Carlssonbomben brisera i Expressen. ” (Palmerapporten, s. 41 f, redaktörens förord)
|
Ebbe Carlsson:
Säpochefen berättade att PKK planerade mord
I slutet av juli månad håller KU förhör med bl.a. Ebbe Carlsson, Anna-Greta
Leijon, Ingvar Carlsson och flera polischefer och det förs omfattande
diskussioner om vad kurderna sagt på telefon.
” Mitt intresse för vad säkerhetspolisen vetat före mordet väcktes redan på
mordnatten. Så fort jag hörde att Olof Palme mördats tänkte jag på ett samtal
jag hade dagen innan med Säpochefen Sven-Åke Hjälmroth. Han ringde mig till
förlaget i ett bokärende. Jag frågade honom om det allmänna läget. Han
svarade: ' Vi har bekymmer med kurderna. De har sagt på linjen att de skall hålla
bröllop, vilket som du vet betyder att de planerar ett mord. Vi kan inte tänka
ut vem de avser att mörda. Läskiga typer de där. ' ” (Ebbe Carlsson i KU-förhör 1988-07-22)
|
Lidbom: 'Bakverk' och annat kryptospråk
Carl Lidbom som har blivit informerad genom Ebbe Carlsson om vad det fanns för
information hos Säpo påstår lika bestämt att PKK pratat mord på telefon:
” Jag fick i min hand ett konkret material... Det andra var telefonavlyssnade
samtal i översättningar. Det handlade inte om några referat, utan vad jag fick
se var själva råmaterialet, den direkta utskriften från banden. Detta
innehåll var utomordentligt alarmerande. Det tydde på ordentliga hot, visserligen fördes samtalen på ett slags
kryptospråk. Det talades om 'bakverk', 'bröllop' och annat under perioden
augusti 1985 -februari 1986. Enligt vad Säpo sagt mig är det Säpos bedömning att denna typ av kryptospråk
betyder attentat eller mord. Samtalen innehåller också hotfulla och aggressiva uttalanden mot ett par
personer, bl.a. mot Olof Palme. Det är klart att det var utomordentligt viktigt
att det här kontrollerades. Jag sa till rikspolischefen: 'Nu får du väl ta fram
bandupptagningarna för de måste väl finnas hos er.
Om det behövs får du göra en ny översättning av dem. Därefter får man göra en
analys av materialet. När jag väl fått detta får vi se hur vi ska gå vidare'.
Tyvärr dröjde det litet grand innan utredningen startade... Jag har hört att
kurder har tipsat producenter av radioprogram ... om att det här täckspråket
'bakverk' och 'bröllop' i själva verket var oskyldigt. Det syftade på att det
skulle fira nyåret och att kurder brukar uttrycka sig på detta sätt. Förlåt,
men detta är nonsens. Täckspråket förekommer i samtal som härrör redan från augusti 1985 och fram
till februari 1986. Man firar inte nyåret i 7
̶ 8 månader. Det har inte
sannolikheten för sig. Dessutom är det så att säkerhetspolisen själv har
den uppfattningen att det här täckspråket betyder attentat. ” (Carl Lidbom i KU-förhör 1988-07-28)
|
Näss: Politiskt viktigt att klara nyårsfesten
P G Näss, mannen som såg till att PKK fick terroriststämpel, ger en helt annan
tolkning av telefonsamtalen.
” Bo Hammar: Delar du uppfattningen att avlyssningarna visar att det förelåg
ett hot mot Olof Palme och att åtgärder därför borde ha vidtagits för att
skydda honom? Näss: ...Man kan se hur aggressionerna kommer fram i samtalen under perioden
maj 1985 - början av 1986. Den första perioden infaller i samband med att en PKK-ledare tas i förvar av
säkerhetsavdelningen i maj. Då blir det genast en topp, och man öser ur sig vissa saker. I augusti 1985
nämnde HY i Svenska Dagbladet något om att Sverige förklarat krig mot PKK. Då
var det också en topp. Sedan kan man se händelser som utlöste reaktioner under resten av året. När
ASEA fick ordern på spårvagnsbygge i Istanbul kom de också en topp. Man drog
in personnamn, t ex invandrarministern [Anita Gradin]. När man kom in på 1986
fördes en stor del av samtalen med en person som även PKK-arna själva anser är
mentalt störd. Han for ut i utgjutelser mot allting, mycket beroende på att
han själv under den här perioden hotades av utvisning ur Sverige. Sedan finns det också sådana som man när man bedömer hotbilden bör ägna rätt
stor uppmärksamhet. Det gäller den för Sverige ansvarige, som inte finns i det här landet, men som
håller kontakten. Där är det ett helt annat tonläge och en helt annan balans i
samtalen. De följer ett vanligt mönster. Även där talas det om bröllop. När
man bedömer detta måste man se på vem som säger vad och i vilket sammanhang, och
framför allt om det finns tecken på aggression som riktas mot svenska
förhållanden. När man går igenom samtalen på detta sätt ... finner man att de samtal som kan
vara farliga är de som rör någon som är ansvarig för verksamheten utanför
Sverige. Man finner då två omständigheter som är intressanta. Det ena är att
det nämns ett datum som redan är passerat eller som syftar på nästa månad. Det
andra är att det efterlyses klartecken för en viss åtgärd härifrån Sverige,
men det klartecknet ges inte... Det här resonemanget återkommer efter mordet,
och då talas det om ett datum som ligger betydligt längre fram i tiden, i
april. Man säger direkt: 'Kan ni arrangera bröllop då istället?' Då blir
beskedet: 'Du vet väl att omständigheterna har blivit sådana att vi inte vet hur
det är.' När man försöker göra en bedömning av detta måste man väga in att newroz ̶
nyårsfirande ̶ är oerhört viktigt. Det är en stor turkisk högtid som firas i
mars månad. Inom PKK firas högtiden på en särskild dag i april beroende på att
man vill ha särskilda attraktioner. Det är också en viktig politisk
manifestation. Efter utvisningsbesluten i december 1984 och under en stor del
av våren 1985 fördes en diskussion om de skulle mäkta med att fira newroz, dvs
om man kunde få dit folk utan stöd. Det var politiskt viktigt att klara den
saken. Litet av det resonemanget finner man även i samband med newrozfirandet 1986
efter det att en avhoppare från PKK mördats i november 1985. I februari 1986
hade det avkunnats en livstidsdom mot en PKK-anhängare. Det ansågs ändå
viktigt att visa att man kunde samla massorna igen till ett newrozfirande. Det är en sak som man måste ha med i bilden när man studerar samtalen. Efter att
otaliga gånger ha studerat de här samtalen har jag oerhört svårt att se det
manifesta hot mot Olof Palme som Ebbe Carlsson talar om att det skulle finnas
i dem. Det kan jag svårligen se. ” (P G Näss i KU-förhör 1988-07-28)
|
Två år efter de uppmärksammade KU-förhören försöker polisen än en gång ta reda
på vad kurderna egentligen sagt under de inspelade telefonsamtalen.
” Enligt vad dåvarande spaningsledaren Hans Holmér uppgett i sin bok
'Olof Palme
är skjuten!' skulle de 'disciplinerade PKK-arna' i kryptiska ordalag ha berört
det förestående mordet i telefonsamtal från hösten och vintern 1985-86. 'Bröllop' skulle enligt Holmér var ett kodord för mord... Kurderna har hela tiden hävdat att de medvetet felöversatts
och att Holmér klippt samman uppgifter från flera samtal. Men deras ord har
stått mot Holmérs och uppgifterna har varit omöjliga att kontrollera. Banden
från telefonavlyssningen har enligt vad Säpo hittills uppgivits
avmagnetiserats och försvunnit. Men enligt vad Kurdernas vänner har erfarit
har de nu 'återfunnits' Bakgrunden är att den nuvarande spaningsledningen sedan en tid utsatt det s.k.
PKK-spåret för ny granskning. Inget talar för att de tidigare misstänkta åter
kommit i skottgluggen. Syftet skulle istället vara att 'köra PKK-spåret i
botten' . Förhör har hållits under våren och sommaren. Det är under dessa
förhör som de försvunna banden från avlyssningen nu åter dykt upp. Tidigare misstänkta som nu hörts
'upplysningsvis' har fått lyssna till banden
och lämna sina förklaringar till vad som sagts. Banden rymmer nyckeln till det Holmérska PKK-spåret. Ett offentliggörande av det ursprungliga innehållet
skulle få konsekvenser långt utanför den nu pågående buggningsrättegången. ”
(Tom Carlson, FiB/Kulturfront 16/90)
|
Sedan jag skrev avsnittet om ”bröllopssamtalen” har jag fått en kopia på ett
förhör med IC. Förhöret hölls vid rikskriminalen drygt fyra år efter mordet på
Olof Palme och ingår i en efterkontroll av gamla spår. Pappret visar att
samtalen har förts på turkiska och att IC menar att han har talat om düğün i
betydelsen newrozfest.
” Protokoll över förhör med turkiske medborgaren IC, ...... ....
Förhöret hållet den 28 maj 1990 mellan kl 12.00 - 13.10. Förhörsplats: RK a2.
Förhörsledare: krinsp OEB.
Närvarande: krkom K-l, adv TN (ombud för IC) samt (..)-tolk.
Förhöret är fortsättning på avbrutet förhör med IC den 24 april 1990. IC är
underrättad om att bandupptagningar motsvarande de utskriftsprotokoll från
telefonavlyssningar han tidigare hörts om finns tillgängliga under förhöret
för uppspelning. Inledningsvis spelade delar av band 245 upp för IC. Efter visst sökande bland
inspelningar som inte var aktuella för detta förhör spelades en del av det sk
bröllopssamtalet från 860213 upp. IC sade sig inte kunna identifiera rösten på den man han samtalade med. Han
sade att han inte visste vem han talade med mer än att mannen var
representant för Hünercom i Västtyskland och att det inte fanns någon
anledning för honom att fråga den uppringande om dennes identitet. Innebörden i samtalet hade varit att IC berättade för mannen att han hade hört
på radio att det var stridigheter vid staden Slopy i Mardinprovinsen. När man
senare talade om det sk bröllopet menar IC att man vid översättningen gjort
sig skyldig till feltolkningar. Han hade inte talat om bröllop (tu dügün) i
betydelsen vigsel utan som en festlighet i samband med newrozfirandet. IC förklarade vidare att newrozfirandet är mycket viktigt för alla kurder och
att det är viktigt att firandet sker var man än befinner sig i världen för att
visa att folket inte är förslavat och att kampen fortsätter. Band 2936 uppspelades delvis och IC lyssnade på delar av det samtal som
avslutades 860215 kl 15.03 och utgör ett sk bröllopssamtal. Han sade att den han talat med var HYz och att översättningen till ordet
'bröllop' även i detta fall är felaktig och att man som vanligt talat om
festligheterna i samband med newrozfirandet. Band 4178 rör ett samtal från 860223 avslutat kl 22.59. IC hörde delar av inspelningen och bekräftade att den han talade med var HI. Han
tillfrågades inledningsvis om uttrycket 'två glasögon'. IC förklarade att
han och HI talade om en politisk/analytisk artikel skriven av Roja Welat. Man
ansåg att artikeln var full av motsägelser och att den var dubbelbottnad. Även i detta fall avsågs newrozfirandet och festligheterna runt detta med
uttrycket 'bröllop'. IC underströk att uttrycket 'bröllop' inte i något fall är något kodord eller
har någon annan innebörd än festligheter. Han anser vidare att
översättningarna är medvetet felgjorda och bör göras om. Förhöret avbrutet kl 13.10. Ny tid för fortsatt förhör skall meddelas IC och TN. ”
|