13.  Från kommunarrest till länsarrest

 

” Sverige med på Amnestys senaste lista Kommunarrest kritiseras   Sverige finns med i Amnesty Internationals förteckning över de 133 länder som 1988 bröt mot de grundläggande mänskliga rättigheterna... ̶  Det finns internationellt antagna regler för hur vi ska bete oss mot varandra. De säger till exempel att den som berövas friheten ska få sin sak rättslig prövad och för de andra måste få veta hur länge frihetsberövandet ska gälla. De nio kommunarresterade kurderna i Sverige har inte fått veta någonting. Varken varför de arresterade eller för hur lång tid. Det är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna , säger Anita Klum, generalsekreterare i den svenska sektionen av Amnesty International. 1984 beslöt regeringen med stöd av utlänningslagen att utvisa nio kurder misstänkta för terrorism. Men beslutet verkställdes inte, eftersom kurderna riskerade politisk förföljelse om de återvände till Turkiet. Istället inskränktes deras rörelsefrihet i Sverige, de fick kommunarrest på obestämd tid. De måste tre gånger i veckan anmäla sig till polisen och får inte lämna sin bostadsort utan polisens tillåtelse. Den som bryter mot detta riskera upp till ett års fängelse. Två av de nio kurderna har nu utvisats och ytterligare två har fått kommunarresterna ändrade till länsarrester. Men varken de eller de resterande fem har ännu fått sin sak prövad i rättegång. Amnesty påpekade detta i brev till regeringen 1985 och 1987 och fick då svaret att regeringen inte ansåg att det fanns anledning att ompröva frågan. 1988 skrev Amnesty återigen, den här gången till justitieminister Laila Freivalds. Det brevet har vi ännu inte fått något svar på, säger Anita Klum. Amnesty vill veta om beslutet om kommunarrest verkligen står i överensstämmelse med den svenska regeringsformen och med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Och - naturligtvis - om de kommun- och länsarresterade kurderna någonsin ska få en öppen rättegång. Detta är tredje gången Sverige kommer med i Amnesty Internationals årsbok, där dokumenterade brott mot mänskliga rättigheter dokumenteras. De två tidigare gångerna var 1976 och 1977, då Sveriges behandling av vapenvägrare kritiserades. Nu står Sverige återigen på listan tillsammans med länder där människor mördas, försvinner, fängslas och torteras för sina politiska åsikters skull. ̶   Vi graderar inte brotten, vi enbart konstaterar att även Sverige bryter mot reglerna om mänskliga rättigheter, säger Anita Klum. ” (Dagens Nyheter 26 oktober 1989)

Efter kommunarresten

Kommunarresten blir med de Ebbe Carlssonska och Holmérska affärerna en allt tyngre belastning för den socialdemokratiska regeringen. Hösten 1989 lyckas regeringen avdramatisera ordet kommunarrest genom att de anmälningspliktiga kurderna för tillstånd att röra sig i ett helt län. Den 5 september 1991, två veckor före ett väntat valnederlag, fattar regeringen ett hemligstämplat beslut:

 

” Underlag föreligger numera inte till antagande att IC kommer att begå eller medverka till brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften. Utvisningsbeslutet bör därför med stöd av 10 § andra stycket lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll upphävas. ─────── Regeringen upphäver beslutet den 10 december 1984 om utvisning av IC. Den för IC beslutade anmälningsplikten upphör att gälla. ” (Regeringsbeslut U 17271/91)

Liknande beslut tas för de andra terroriststämplade kurderna. Det framgår inte av besluten vad som fått regeringen att ändra åsikt.

Sexton år i Sverige raderas ut

Ismet Celepli är inte klassad som farlig terrorist och ansöker nu om att bli accepterad som svensk medborgare. Ett svenskt pass skulle betyda att han äntligen kan resa fritt och någorlunda tryggt i världen, utan att bli trakasserad av polismyndigheter i andra länder. Medborgarskapet har dessutom en politisk och symbolisk betydelse, det skulle visa att han är friad från de gamla anklagelserna om terroristisk verksamhet.

Efter drygt ett år kommer regeringens svar:

 

” KULTURDEPARTEMENTET REGERINGSBESLUT Datum Dnr 1993-02-18 Ku92/750/MP (slutligt) Ansökan om svenskt medborgarskap Sökande Celepli, Ismet ......-.... medborgare i Turkiet Ombud: Engström, Hans advokat Ärendet Statens invandrarverk har den 21 november 1991 överlämnat Celeplis ansökan om svenskt medborgarskap till regeringens prövning. Säkerhetspolisen har den 13 november 1991 yttrat sig i ärendet. ────── Regeringens beslut Ansökningen avslås Skäl för beslutet, m.m. Celepli reste in i Sverige och ansökte om uppehållstillstånd 1975, vilket han beviljades 1976. Regeringen beslutade den 10 december 1984 enligt 47 § då gällande utlänningslag (1980:386) jämfört med 30 § samma lag att Celepli skulle utvisas ur riket samt förbjöd honom enligt 49 § nämnda lag att återvända hit. Regeringen förordnade samtidigt verkställighet av utvisningsbeslutet tills vidare inte fick ske. Den 5 september 1991 beslutade regeringen att upphäva utvisningsbeslutet av den 10 december 1984. I 6 § första stycket lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap föreskrivs, såvitt nu är av intresse, att en utomnordisk medborgare kan på ansökan tas upp till svensk medborgare om han har sin hemvist här i riket sedan fem år. Enligt fast praxis anses en påbörjad hemvist här i riket fortgå under utlänningens vistelse här till dess den bryts genom ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut. Om det lagakraftvunna avlägsnandebeslutet senare upphävs räknas hemvisttiden från dagen för upphävandet. Regeringen finner inte skäl att bevilja Celepli dispens från ovannämnda hemvistvillkor. Redan på grund härav skall hans ansökan om svenskt medborgarskap avslås. På regeringens vägnar Birgit Friggebo                         Ulrika Dackebo ”

Finns det verkligen en fast praxis?

Poängen med Friggebos motivering är inte att det finns en lag utan att det finns en praxis som det inte går att göra undantag från. Man får en känsla av att regeringen gått och rotat länge i källararkiven innan man hittat en fullkomligt orubblig sedvaneregel att hänga upp beslutet på. Ordet praxis betyder ju att det finns en oskriven regel som har tillämpats så många gånger att den har blivit självklar. Det hör inte till vanligheterna att utvisade personer söker medborgarskap och när det gäller personer som har varit terroriststämplade så finns det inte några jämförbara fall. Om man kan hitta någon fast princip i behandlingen av de nio kurderna så har den just varit att ge myndigheterna dispens från alla vedertagna anständighetsregler.

Ny lag 1991

År 1991 antogs en ny terroristlag, lagen om särskild utlänningskontroll. Måltavlan för 1991 års lag är fortfarande personer som inte är svenska medborgare. En utlänning kan avvisas

•  av hänsyn till rikets säkerhet,

•  om man befarar att han kommer att begå eller medverka till brott som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften.

Den gamla formuleringen att han tillhör en grupp som kan begå sådana brott är borttagen och ersatt med en hänvisning till "vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller övriga omständigheter".

Beslutet fattas av regeringen. Innan regeringen fattar beslut skall invandrarverket yttra sig och förhandling skall hållas vid en tingsrätt. Regeringen får göra undantag från detta om ärendet är "synnerligen brådskande"

Beslutet kan vara tidsbegränsat eller gälla på obegränsad tid.

Om utvisningen inte kan verkställas kan utlänningen beläggas med anmälningsplikt upp till tre år. Om man tror att risken för terroristbrott eller brott mot rikets säkerhet är stor så kan regeringen förlänga den treåriga anmälningsplikten.

Husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, brytande av brevhemlighet och en del andra tvångsmedel är tillåtna för att utröna om utlänningen planlägger terroristbrott eller tillhör en grupp som ägnar sig sådana saker.

Är det någon skillnad på den nya och den gamla lagen?

1991 års terroristlag riktar sig fortfarande mot utländska medborgare. Den ger staten makt att utsätta misstänkta utlänningar för en kaskad av repressiva åtgärder. Grunden för dessa tvångsmedel, som helt kan sätta all personlig integritet ur spel, är fortfarande misstankar om brott som ännu inte har inträffat. Fortfarande kan skuld genom anknytning vara nog för att utlänningen ska bli drabbas av tvångsmedlen.

På två plan är den senaste lagen en anpassning till opinionen för de terroriststämplade kurderna:

• Konstruktionen med kommunarrest är borttagen. Regeringen kan föreskriva att utlänningen ska gå regelbundet till polisstationen och visa upp sig. Däremot kan man inte längre förbjuda honom att lämna sin kommun.

• Den gamla lagstiftningen har kritiserats hårt för bristande rättssäkerhet. Den som misstänks för terrorism kan fortfarande inte få sin sak prövad i en rättegång, men en del av rättegångsbalkens bestämmelser gäller vid förhandlingar i tingsrätten om terroristmål.

 

” Om regeringen handlägger ett ärende om utvisning enligt denna lag får åtal inte utan regeringens medgivande väckas mot utlänningen innan regeringen avgjort ärendet. ” (§ 19)

Detta är en paragraf i den tidigare lagstiftningens anda. Om det finns misstankar om ett konkret brott skall man hellre utvisa utlänningen än pröva hans skuld i en rättegång.

*

Vi har visat i beskrivningen av 1984 års terroristbeslut att de märkliga affärerna kring de nio kurderna var möjliga endast på grund av att Säpo inte behöver bevisa sina anklagelser. Den nya lagstiftningen har inte på något avgörande sätt ändrat på den ordningen. Fältet är vidöppet för nya liknande affärer.