Sedan regeringen satt nio förmodade terrorister i kommunarrest händer inget som kan bidra till att bekräfta eller skingra misstankarna om deras farlighet. De är varken fria eller dömda och detta egendomliga tillstånd ser ut att bli bestående.

Hösten 1985 ägnar de utpekade kurderna åt att skapa opinion för sin sak och de lyckas under en tid vinna uppmärksamhet och sympati. Det finns gott om pressklipp som berättar om deras kamp för upprättelse. Vi börjar med Amnestybulletinen:

 

” Den 9 september ... inledde Ahmet Ulusoy, en av de åtta kurderna, en hungerstrejk på Sergels Torg i Stockholm. Han protesterade mot regeringens utvisningsbeslut. Ulusoy krävde att stämplingen av honom och hans landsmän som terrorister skulle prövas rättsligt. I Malmö anslöt sig MT och GK till Ulusoys hungerstrejk den 20 september. Dagen innan skrev de ett brev till polismyndigheten och förklarade var de befann sig och varför de inte kunde anmäla sig hos polisen den närmaste tiden. Den 12 oktober for GK till Stockholm för att ansluta sig till Ulusoy. Några dagar senare återfördes han till Malmö av polisen. ” (Amnestybulletinen 2/86)

Internationalen berättar mer om gripandet:

 

” Kurdisk protestmarsch fick stöd i Småland - Så fort vi kom in i Småland fick vi kaffe och blommor, och även reflexer av människor som stöder oss ... Demonstrationen är en protest mot att regeringen och SÄPO utan att lägga fram bevis anklagat flyktingar för att vara terrorister, och begränsat deras rörelsefrihet. De ursprungligen 13 deltagarna stoppades i torsdags morse då Älmhultspolisen spärrade vägen för demonstrationståget... Två gripna ... hör till de terroristanklagade ...De följde med demonstrationen ut ur Malmö ...och blev efterlysta av Malmöpolisen... De elva återstående kurderna fortsätter marschen. ” (Internationalen 43/85)

Syftet med aktionen är att få till stånd en omprövning, men invandrarminister Anita Gradin tänker inte låta sig påverkas. Hon framträder i flera tidningsintervjuer med budskapet att kurderna kan flytta utomlands om de inte står ut med att vara övervakade av polisen här i Sverige.

 

” PKK misstänks för att stå bakom tre mord i Skandinavien. Är inte terroristlagstiftningen uddlös när det verkligen gäller? - Jag ska öppet erkänna att vår förhoppning var att kurderna skulle lämna landet frivilligt. Men det gjorde de inte. Vi resonerade då så här: vill kurderna vara kvar här, får de finna sig i övervakning och kontroll. De säger att de tänker stanna kvar här tills terroriststämpen är borttvättad? - Tydligen, men jag tänker inte tvätta bort den. Jag tänker inte gå till de övriga i regeringen och säga att jag hade fel. Inget nytt har framkommit som tyder på det. Tvärtom har nya våldshandlingar utspelats efter vårt beslut. Vill du uppmana dem att lämna landet? - Vi har formellt utvisat dem. Litar du på Säpo? - Svar ja. Känner du ingen oro för att Säpo kan styra flyktingpolitiken? - Nej, Säpo gör sitt jobb, regeringen sitt. Säpos påståenden jämförs med material och informationer från UD, ambassaderna och andra källor. Vi lägger pussel och gör en politisk bedömning. PKK-arna hävdar att de inte riktigt vet vad de anklagas för? - Det är inte sant. De vet mycket väl vad det handlar om. Skälet till att de så envist vill veta mer om vår utredning är att de vill ta reda på vilka som avslöjat dem. Och det tänker vi inte bidraga till. ” (Svenska Dagbladet 2 december 1985)

Många kända socialdemokratiska profiler, inte minst i Skåne, är dock av annan uppfattning.

 

” Allt fler ger idag uttryck för sitt stöd åt de hungerstrejkande kurderna i Skåne. Enskilda personer som Malmös socialdirektör och kyrkoherde Ingemar Simonsson, tillika ordförande i arbetarrörelsens fredsforum, har under veckan besökt de hungerstrejkande på Rosengård. Svenska facklärarförbundets styrelse i Malmö uppvaktade under fredagen de hungerstrejkande med ett stöduttalande. ” (Internationalen 40/85)

En socialdemokratisk journalist vädjar:

Socialistiska partiet ger Gradin en ordentlig känga:

 

” Anita Gradin, vår osminkat fördomsfulla invandrarminister, tycker inte bara att de hungerstrejkande kurderna ska resa tillbaka till Turkiet ... Ministern har också synpunkter på de terroristanklagade kurdernas 'utpressning' mot regeringen. Deras hänsynslösa, ja kanske rentav av terroristiska metod att vägra äta bekräftar helt för vår intelligenta minister vad det är för folk hon har att göra med. - De kan gott använda sig av de demokratiska medel som står till buds här i landet, uppläxar Gradin. Som att få en offentlig och ärlig rättegång ? ” (Internationalen 40/85)

Dagens Nyheter ifrågasätter också behandlingen av kurderna på ledarplats:

 

” Om anklagelserna mot kurderna är riktiga, tar de inte skada av offentlighetens ljus. Enda skälet att hemligstämpla dem skulle då vara att skydda uppgiftslämnare, vilket knappast är tillräcklig för att frångå den normala rättssäkerheten. Om uppgiftslämnaren är turkiska myndigheter  ̶  och ett anmärkningsvärt UD-dokument tyder på att detta inte kan uteslutas  ̶  är det emellertid klart besvärande för regeringen. ” (Dagens Nyheter 27 september 1985)

Amnesty International följer också kurdernas aktion:

 

” I samband med kurdernas protester vädjade Amnesty International i London till regeringen att den skulle 'upphäva begränsningarna i kurdernas rörelsefrihet såvida det inte fanns bevis för att de begått någon kriminell handling, i vilket fall de ska ges möjlighet att försvara i en rättegång.' Amnesty uttryckte också sin oro över att flyktingarnas rörelsefrihet begränsats på obestämd tid. ...Kritiken framfördes i ett telex från Amnestys internationella sekretariat till invandrarminister Anita Gradin. ” (Amnestybulletinen 2/86)

Garantier

I november inträffar ett nytt politiskt mord och det tas för givet att PKK är ansvarigt. Därefter är de terroriststämplade kurderna tillbaka vid utgångsläget, även det finns enstaka pressröster som fortsätter att påminna oss om att den som anklagas för något allvarligt också måste få en rättvis behandling.

 

” - Det var det värsta som kunde hända oss! Det finns ingen anledning att betvivla riktigheten i de tidigare hungerstrejkande kurdernas första kommentar efter avrättningen av den avhoppade PKK-medlemmen i lördags. Det är svårt att tänka sig någon handling som möjligen skulle kunna göra större skada för de utvisningshotade kurdernas försök att tvätta av sig regeringens och Säpos terroriststämpel. Detta är inte skrivet för att utesluta möjligheten att det likväl var på order av PKK:s ledning som Çetin Güngör avrättades. Om detta vet vi ingenting och tänker inte heller spekulera. Det viktiga är att slå fast att, oavsett på vems order Güngör avrättades, så förändrar det ingenting i sak i kampanjen för de terroriststämplade kurdernas krav... Socialistiska Partiet stöder inte PKK. Kampanjen för de terroriststämplade kurderna är heller ingen försvarskampanj för PKK. Det är en kampanj enbart för att svenska och utländska medborgare ska vara likvärdiga inför svensk lag. ” (Internationalen 45/85)

 

” Mordet i Medborgarhuset gör det inte mindre angeläget att Ahmet Ulusoy och hans terroristanklagade kamrater får den rättegång de kräver. De borde åtminstone tillerkännas samma rätt som mördaren i Medborgarhuset. ” (Nils Schwartz, Expressen 6 november 1985)