8.  Opinionen vaknar

Tiden efter Hans Holmérs sorti ställer sig många människor frågan vart det svenska samhället är på väg. Behandlingen av kurderna blir hett stoff. Det skrivs uttalanden och debattartiklar. Journalister och psykologer talar om hur kränkande de misstänkta blivit behandlade.

Det diskuteras bland jurister om kommunarresten verkligen stämmer med grundlagen. Det ställs frågor i riksdagen om vad som ligger bakom de många märkliga turerna i statens kurdiska affärer.

Holmér sprider missaktning?

Diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel skriver:

 

” Jag får härmed hemställa, att den parlamentariska kommission, som av regeringen tillsatts för att granska hur utredningen av mordet på Olof Palme bedrivits därvid även måtte beakta huruvida spaningsledningen genom vårdslöshet, underlåtenhet eller på annat sätt genom sina åtgärder i onödan orsakat, att den kurdiska folkgruppen i Sverige utsatts för missaktning och misstro. ” (Brev 1987-03-23 till Ragnar Edenman såsom ordförande i den parlamentariska kommissionen)

Allt detta hände år 1988

Peter Nobels brev är ett av många exempel. När Kurdernas vänner ska beskriva året 1988 blir det en kompakt berättelse som kan vara värd att läsa om, just därför att den ringar in hur mycket som kom upp i tö:

 

” Föreningens första verksamhetsår är till ända. Å ena sidan har vi kunnat se hur opinionen mot kommunarresten växt. Vårt upprop med krav på en rättegång åt de nio kommunarresterade har fått brett stöd. Många enskilda och organisationer har också kritiserat kommunarresten. Högsta domstolen har tagit upp frågan till prövning. Kritiken har lett till att regeringen sett sig tvungen att tillsätta en utredning av terroristbestämmelserna. Å andra sidan har inget förändrats för de kommunarresterade. Tvärtom. Regeringen beslöt i maj att inte göra några ändringar i fråga om kommunarresten. Några veckor senare visade det sig att bokförläggare Ebbe Carlsson med regeringens goda minne bedrivit "privat"-spaning mot de PKK-sympatiserande kurderna i jakten på Olof Palmes mördare. Samtidigt som alla högre ämbetsmän tävlar i att lägga skulden på varandra, pekade förre länspolismästare Hans Holmér i en bok ut PKK som Olof Palmes mördare. Den motpropaganda vår förening åstadkommit har haft svårt att hävda sig mot detta massiva flöde. Trots det har vi kunnat ge ut en tidning, sprida flygblad och ordna två opinionsmöten m.m. Samtidigt tilltar förföljelserna mot kurderna i hela Europa, främst Västtyskland och Schweiz. Föreningen har försökt följa utvecklingen och sprida information genom kontakter med advokater och olika organisationer. Värst är dock situationen för kurderna i Kurdistan med den irakiska regimens terror och gaskrig mot civilbefolkningen och den turkiska regimens förföljelser i takt med att det kurdiska upproret växer. Föreningen har i första hand försökt informera om situationen i Kurdistan genom tidningen. Vårt arbete har visat sig bli mer långvarigt och krävande än vad någon kanske räknade med för ett år sedan. Här följer en förteckning över de viktigaste händelserna under året:   Året som gick I ett brev till regeringen i februari 1988 vädjar Rädda Barnens flyktingombudsman till regeringen att en 'ingående rättslig undersökning likvärdig en domstolsprövning inleds', eftersom 'starka och juridiska skäl talar för' detta. Samtidigt uttalar förre hovrättspresidenten i Malmö Tore Landahl att kommunarresten är ett spektakel... Tingsrätten i Malmö beslutade i april om påföljdseftergift för en av de kommunarresterade, eftersom 'hans avsikt med att underlåta iaktta anmälningsskyldigheten har enbart varit att skapa opinion för sin sak. Han har inte i egentlig mening haft någon brottslig avsikt'. Rättens ordförande var skiljaktig... Överläkare Per Borgå, specialist i psykiatri vid Röda Korsets centrum för torterade flyktingar, uttalar i ett intyg (880516) att Ismet Celepli 'genom svenska myndigheters behandling blivit psykiskt skadad'. Regeringen beslutade i maj efter förnyad anhållan från de kommunarresterade att inte ompröva kommunarresten, med motiveringen att de 'inte ändrat sin inställning till PKK'. I juni döms Ismet Celepli av Handens tingsrätt till dagsböter för brott mot utlänningslagen (anmälningsplikten). I juni avslöjar tidningen Expressen att bokförläggare Ebbe Carlsson bedrivit privat spaningsverksamhet mot kurderna med regeringens goda minne. I bakgrunden finns Carlssons gode vän Hans Holmér. Justitieministern avgår, liksom senare också rikspolischefen. Det hela leder till en ny klappjakt på kurder. Föreningen ordnar ett opinionsmöte på Sergels torg i september, två veckor före valet. I augusti avvek den kommunarresterade Ismet Celepli till Oslo för att söka asyl i Norge. Då den norska regeringen inte kunde lämna de garantier han hoppades på, återvände han till Sverige. Regeringen tillsatte i september en parlamentarisk kommitté för att se över reglerna om avvisning och utvisning av utlänningar som kan befaras medverka i terroristhandlingar här i landet. Kommittén ska även undersöka vad som bör gälla när ett beslut att avlägsna en presumtiv terrorist inte kan verkställas. Man hänvisar i direktiven bl.a. till att både bestämmelserna och tillämpningen kritiserats för bristande rättssäkerhet och för hög grad av sekretess... I ett brev till regeringen i oktober uttryckte FN:s flyktingkommissarie i Norden Søren Jessen-Petersen sin förhoppning att den långa perioden av osäkerhet för de kommunarresterade skulle komma till 'en snar och tillfredsställande lösning'. Vid årsskiftet skrev Amnesty Internationals huvudkontor i London till den svenska regeringen och uttryckte bl.a. sina farhågor för att rimliga krav på rättssäkerhet inte tillgodosetts... 14 februari tog Högsta Domstolen upp frågan om brotten mot kommunarresten och rörelseinskränkningarnas grundlagsenlighet till prövning. Dom har ännu inte meddelats. Tre kurder som hade stämt Lektyr för förtal efter några artiklar som pekade ut dem om terrorister, fick en uppgörelse i godo, där Lektyr erkände det felaktiga i artiklarna och betalade skadestånd. Ytterligare två kurders fall anmäldes till Europadomstolen i februari. Därmed väntar tre fall på att tas upp i Strasbourg. ” (Kurdernas vänner i Storstockholm, styrelsens verksamhetsberättelse för verksamhetsåret 1988-89)

Låt oss se på ytterligare några dokument om behandlingen av kurderna.

Polisövergrepp mot barn

I en anmälan till justitieombudsmannen 14 okt 1987 skriver fil.dr. Kerstin Anér, mer känd som folkpartistisk politiker:

 

” Jag anmäler härmed f. länspolismästaren Hans Holmér för övergrepp i tjänsten mot oskyldiga barn. Enligt uppgifter i Thomas Kangers bok  'Mordet på Olof Palme'  skall under Palmeutredningen en kurd ha gripits som misstänkt, samtidigt också hans hustru och fyra barn, varav två minderåriga. Enligt samma uppgifter skulle även barnen ha belagt med handbojor och tillsammans med föräldrarna förhörts i tio timmar. Om dessa uppgifter är sanna, torde de uppvisa ett av de svåraste polisbrott man hört talas om i Sverige. Är de det inte, är de en lika svår förolämpning. Jag vädjar härmed till JO att undersöka saken och göra offentligt i vad mån beskyllningarna är sanna. Man kan inte låta en sådan fråga stå obesvarad. ”

Justitieombudsmannen Anders Wigelius avskriver dock ärendet den 29 januari 1988:

 

” Med anledning av ert brev har vissa efterforskningar företagits i ärendet. Bl.a. har rikspolisstyrelsens handlingar infordrats och granskats. Vad som framkommit ger inte anledning till antagande att ingripande från min sida skulle vara påkallat. ” (Justitieombudsmannen 1413-87-41)

Barnen tar skada

En kurator och en psykolog vid en psykiatrisk mottagning berättar i ett intyg att en av de kommunarresterade sökt hjälp för sömnsvårigheter, nervositet samt värk i huvud, axlar och rygg:

 

”...den bedömningen gjordes att hans symptom till stor del kunde hänföras till reella livssituationen med kommunarrest, arbetslöshet och misstankar om att vara inblandad i Palmemordet. I övrigt föreskrevs lugnande tabletter och sömnmedicin samt skrevs remiss till sjukgymnast. I efterhand kan konstateras att dom vidtagna hjälpåtgärderna haft marginell effekt. Efter polisens aktion i januari 1987 har (..) på eget initiativ åter kontaktat mottagningen här. Han har därvid uttryckt stark oro för sina minderåriga barn som fått bevittna dramatiska polishämtningar och som också utsatts för mobbing i skolan... Vid nämnda samtal har barnen bekräftat mobbing i skolan samt berättat om sina upplevelser i dom nämnda polishämtningarna. Graden av psykisk skada är svår att bedöma men det torde stå helt klart att barnens utveckling riskerar att störas av att familjen tvingas leva under så extremt isolerade förhållanden. Hela familjens sociala sfär inskränks; (..) får inget arbete och barnens kamrater drar sig undan. Utifrån samtalen med (..) och kontakten med dom minderåriga barnen gör vi bedömningen att hela familjesituationen är psykiskt mycket påfrestande, inte minst dom minderåriga barnens. Vi uppfattar (..) som en ansvarskännande familjefar som aktivt försöker motverka att barnen lider skada, men hans egen situation och psykiska tillstånd hotar även denna hans funktion. ”

Rädda Barnen vädjar

Rädda Barnens flyktingombudsman Michaela Robertson hänvisar till ovanstående utlåtande i ett brev till regeringen, arbetsmarknadsdepartementet, den 5 maj 1988:

 

” Av dessa utlåtanden framgår att inskränkningarna i (..)s rörelsefrihet innebär betydande svårigheter för honom och hans familj... Vi anser att starka juridiska och humanitära skäl talar för att en ingående rättslig undersökning, likvärdig domstolsprövning, snarast verkställes. Rädda Barnen vädjar till regeringen att föranstalta om detta. ”

Röda Korsläkare:
Gränslöst straff ger skador

Röda Korsets center för torterade flyktingar bedömer i flera intyg genom sin överläkare Per Borgå ¹, specialist i psykiatri, att Ismet Celepli tagit psykisk skada av den behandling de svenska myndigheterna utsatt honom för:

 

” Ismet har beskrivit sin situation som värre än i Turkiet. Där var han definierad som 'separatist' av turkiska myndigheter. Även om han hellre skulle kalla sig kurdisk nationalist, kunde han acceptera den definitionen. Han visste att den förföljelse han utsattes för, berodde på hans politiska ställningstaganden. När han sattes i fängelse innebar inte detta att han förlorade sin sociala roll. Till och med tortyren ingick i de för honom kända spelreglerna, och knäckte honom inte... Terroristförklaringen och den därpå följande kommunarresten har inneburit en extrem traumatisk belastning...Terroriststämplingen innebär i hans egna ögon att han betraktas som en förbrytare, en kriminell. Det berör Celeplis heder. Han har inte givits möjlighet att försvara sig mot anklagelserna. När han har begärt detta uppfattar han att man säger att han visserligen inte har begått något brott, men att man anser om honom att han skulle kunna göra det. Det är omöjligt att skydda sig mot sådana anklagelser. Det är också omöjligt att sona ett brott so man inte begått, en brott som andra människors fantasi förknippat med den egna personen. Ismet Celepli har upplevt som extremt påfrestande att befinna sig i denna 'Moment 22 situation': om han inte gör något bekräftar det att kommunarresten haft avsedd effekt, om han gör något bekräftar det å andra sidan att den var motiverad. Någon möjlighet att visa att den inte var motiverad har Celepli inte givits... Det kan synas som om 'kommunarrest' är ett ganska begränsat frihetsberövande. För Ismet Celepli och hans familj ser dock verkligheten annorlunda ut. För Ismet är detta straff ur många synpunkter gränslöst. För det första är det inte begränsat till tiden... Inte heller är hans hem fredat: det är inte bara fråga om telefonavlyssning och bevakning av lägenheten, utan Ismet Celepli anser att hans lägenhet är buggad. Därmed har han en känsla av att aldrig någonsin kunna slappna av... När familjen hämtades av polis under utredningen av Palmemordet skedde detta med maximalt polispådrag. Enligt vad Celepli uppgivit försågs även barnen med handfängsel och forslades en och en i separata bilar till polishuset...Den sociala identitet han erbjudits är brottslingens... Bedömning: Båda makarna har drag av posttraumatiskt stressyndrom. Hustrun, som är illiterat, upplever sannolikt en ännu större vanmakt än maken....Möjligheten att förbättra deras psykiska tillstånd är beroende av att den nuvarande traumatiseringen upphör. Detta torde också vara enda sättet att garantera de två yngsta barnens psykosociala utveckling. ” (Intyg 1989-05-16)

Gripande under svepskäl ─

Advokaten Leif Silbersky skriver den 20 mars till justitieombudsmannen:

 

” Celepli anhölls och greps den 20 januari 1987 i samband med stockholmspolisens tillslag mot vissa kurder i det så kallade huvudspåret i Palmeutredningen. Han delgavs misstanke om medverkan till mord på Çetin Güngör den 2 november 1985. Celepli släpptes den 27 januari 1987. I meddelande den 9 mars 1987 underrättades Celepli att åklagaren beslutat nedlägga förundersökningen mot honom. Celepli var före ingripandet hörd i utredningen av mordet på Olof Palme, två gånger på polisstationen och tre gånger i sin bostad. Celepli har starka skäl att tro att ingripandet och den delgivna misstanken om medverkan till mordet 1985, endast varit svepskäl för att beröva honom friheten och förhöra honom om Palmemordet. Jag hemställer därför att justitieombudsmannen oförbehållsamt måtte undersöka det frihetsberövande Celepli blivit utsatt för. ”

─ värt stort skadestånd ─

Advokat Silbersky påpekar i en skadeståndsansökan till justitiekanslern att gripandet förorsakade stort internationellt och nationellt pressuppbåd samt omfattande bevakning i radio och TV och att de flesta människor torde ha fått en uppfattning att polisen ville höra de gripna om mordet på Olof Palme.

Han yrkar därför på 15 000 kronor i ersättning:

 

” Om Celepli kände sig utpekad genom dessa förhör är det ändå ingenting mot den stämpel som förevarande frihetsinskränkning åsamkade honom. Celepli har drabbats av ett psykiskt lidande av stora mått. ”

─ för åtta dagars frihetsberövande

Justitiekanslern Hans Stark beslutar den 30 april 1987 att Ismet Celepli ska ersättas för sitt lidande när han suttit oskyldigt anhållen.

Gripandet som bildade kulmen och antiklimax på Hans Holmérs Palmespaningar, avsåg mordet i Medborgarhuset 1985.

 

” Ismet Celepli ... har varit berövad friheten såsom anhållen under tiden 20-27 januari 1987, dvs. åtta dagar. Frihetsberövandet föranleddes av misstanke om medhjälp till mord. Åklagaren har beslutat att inte väcka åtal... Ersättningen för lidande bör med hänsyn till att misstanken avsett brott av allvarligt slag samt att publiciteten kring ingripandet varit omfattande bestämmas till avsevärt högre belopp än vad som brukar utges för frihetsinskränkningar av motsvarande tidslängd. Jag finner det skäligt bestämma ersättningen till 10 000 kronor.. Jag uppdrar åt regeringskansliets förvaltningskontor att utbetala ersättningen ...”

Internationella Juristkommissionen:
Upphäv kommunarresten

Den 21 oktober 1987 skriver Svenska avdelningen av internationella Juristkommissionen:

 

” Till Regeringen Justitiedepartementet   Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen har till uppgift bl.a. att bevaka rättssäkerhetsfrågor i Sverige. Avdelningen har funnit anledning uppmärksamma gällande lagstiftning och praxis rörande utlänningar som misstänks tillhöra terroristorganisationer. Gällande lagregler Reglerna finns som bekant numera i utlänningslagen. Av intresse i sammanhanget är i första hand 47 § utlänningslagen enligt vilken regeringen kan utvisa en utlänning om det finns grundad anledning anta att han tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärningar har i riket. I sådana ärenden skall enligt stadgandet förhandling hållas, i regel vid Stockholms tingsrätt. Enligt 50 och 52 §§ kan en utlänning tas i förvar om det föreligger sannolika skäl att för att han kommer att utvisas enligt 47 §. Förvarstagande kan beslutas av polismyndighet innan ärendet överlämnas till regeringen. Om ett utvisningsbeslut beträffande en presumtiv terrorist inte kan verkställas kan regeringen föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om utlänningens vistelseort, byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt (74 §). Tillämpningen betr. misstänkta som tillhör PKK Bestämmelserna har hittills tillämpats endast i få fall. Ett av dem gäller de kurder som med hänsyn till sitt medlemsskap i Kurdistans Arbetarparti (PKK) misstänks för terroristiska syften. Tillämpningen i sistnämnda fall visar att lagreglerna har uppenbara brister från rättssäkerhetssynpunkt. De aktuella personerna togs i förvar utan att någon av de formella procedurer tillämpades, som enligt principerna för rättssäkerheten skall förekomma då någon utsätts för frihetsberövande. Således har grunden för misstankarna inte delgivits dem. Den förhandling som anordnades i utvisningsärendet vid Stockholms tingsrätt hade inte karaktär av rättslig prövning utan snarare av förhör med de misstänkta. Protokollet tillställdes efter förhandlingen regeringen utan något yttrande eller någon kommentar från domstolens sida. Regeringen meddelade därefter i december 1984 utvisningsbeslut beträffande kurderna. Eftersom beslutet inte kunde verkställas, förenades detta med anmälningsskyldighet tre gånger i veckan och 'kommunarrest'. Såväl anmälningsskyldigheten som kommunarresten består än idag. Avdelningen vill påpeka att det är tveksamt om förfarandet står i överensstämmelse med 2 kap RF och med internationella konventioner som Sverige biträtt. Enligt RF 2 kap 9 § skall den som berövats friheten med anledning av brott eller misstanke om brott eller av annan anledning än brott kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Denna rätt har även utlänning som vistas i riket (2 kap 20 §§ p 3). Ovan beskrivna förfarande synes oförenligt med dessa grundlagsstadganden. Det torde inte heller tillgodose de krav på domstolsprövning vid frihetsberövanden i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 14 m.fl, och i Europakonventionen, artikel 5 och 6. Önskvärda förbättringar av rättssäkerheten för personer som misstänks för terrorism Fruktan i för terrorism är i vår tid mycket stor och givetvis med rätta eftersom det rör sig om hot mot våra grundläggande värden. Detta innebär emellertid lika litet som i andra fall att avkall får göras på rättssäkerhetsprinciper. För närvarande är rättssäkerheten inte tillgodosedd och den kan inte tillgodoses inom ramen för nuvarande lagstiftning. Som möjliga och rimliga förändringar vill Svenska Avdelningen ange följande. Vid misstanke om terrorism och åtföljande fråga om utvisning bör rättegångsbalkens regler såvitt möjligt tillämpas. Det innebär att såväl den misstänkte som dennes ombud skall beredas möjlighet att ta del av och yttra sig över allt material som berör den misstänkte. Då fråga om utvisning aktualiseras bör samma regler tillämpas som i lagen om utlämning för brott. Det innebär att innan regeringen prövar ärendet skall riksåklagaren verkställa utredning till grund för beslutet och Högsta Domstolen skall pröva om utlämning lagligen kan beviljas. Beträffande tvångsmedel bör gälla vad som är föreskrivet i brottmål. Slutsatser Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredningsman för att se över utlänningslagen. Vid denna översyn bör enligt Svenska Avdelningens mening här aktualiserade problem ägnas särskild uppmärksamhet även om detta inte särskilt berörts i direktiven. Såvitt gäller de rörelseinskränkningar ('kommunarrest' m.m.) som sedan tre år tillbaka gäller för ovannämnda kurder anser Avdelningen en rörelseinskränkning av denna långvariga och tidsobestämda karaktär helt oacceptabel. Särskilt som den införts och fortgår utan att någon opartisk prövning av domstol skett och utan att de misstänkta och deras ombud får ta del av det material som ligger till grund för åtgärden. Svenska Avdelningen vill framföra det bestämda kravet att dessa rörelseinskränkningar ofördröjligen upphävs.

Lennart Groll

Annika Wallin ”

Amnesty International:
Hur avgör man vem som är terrorist?

Anmälningar till Europadomstolen

Tre av de terroriststämplade kurderna anmäler Sverige till Europadomstolen.

Advokat Bengt Söderström anmäler 1984 års regeringsbeslut samt två senare beslut till Kommissionen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.:

 

” Regeringens beslut grundar sig på de s.k. terroristbestämmelserna i utlänningslagen som inte går att överklaga. Beslutet grundar sig på delvis hemligt material som (..) inte fått ta del. Detta trots att det även enligt förvaltningslagen föreligger en skyldighet för myndigheter att motivera sina beslut. (..) har berövats en grundläggande rättighet att kunna försvara sig mot de anklagelser som riktas mot honom. Det har resulterat i en omvänd bevisbörda där (..) i egenskap av presumtiv terrorist har att bevisa sin oskuld. Denna möjlighet har (..) emellertid berövats då han inte fått ta del av samtliga de omständigheter som åberopats mot honom. Kommissionen för de mänskliga rättigheterna har angående artikel 3 framhållit att fullständig social isolering kan förstöra personligheten och att den därför inte kan försvaras under hänvisning till säkerhetskrav eller andra skäl. Regeringens beslut om utvisning och restriktioner har drabbat (..) och även hans familj hårt ... Sverige har brutit mot artikel 3 genom införandet av de aktuella bestämmelserna i utlänningslagen och genom tillämpningen av dessa i fallet (..)... Av regeringen betraktas beslutet som en administrativ kontrollåtgärd. Genom detta synsätt har (..) genom artikel6 punkt 1 rätt att få sina civila rättigheter prövade i en opartisk och offentlig rättegång inför en oavhängig domstol. För att kunna åtnjuta sin civila rättigheter krävs att man kan röra sig fritt. (..) kan exempelvis inte skaffa sig arbete i Stockholms kommun. Han kan inte heller bosätta sig i en annan kommun eller delta i kulturella eller religiösa sammankomster i en annan kommun. Således är det en mångfald civila rättigheter som (..) inte kommer i åtnjutande av. (..) ser regeringens beslut om ¨'kommunarrest' som ett tidsobestämt straff. Även i detta fall gäller reglerna i artikel 6 punkt 1 om en opartisk och offentlig rättegång. (..) har blivit stämplad som terrorist. Han har dock inte fått sin skuld lagligen fastställd enligt artikel 6 punkt 2. (..) hävdar att han anklagats för brottslig gärning och därför också skall äga minimirättigheterna i artikel 6 punkt 3... (..) har inte haft möjlighet att tala inför inhemsk myndighet angående de fri- och rättigheter som kränkts. ”

Upprop till regeringen

Uttalandet antogs första gången vid ett möte om ”Palmemordet och kurdjakten” i Haninge den 3 december. ² Det undertecknades sedan av en rad organisationer i Haninge. Som en frukt av arbetet att vinna stöd för uttalandet bildades följande vår en förening vid namn Kurdernas vänner. En liknande förening hade tidigare vuxit fram i Malmö ur det kontaktnät som spanns vid Ahmet Ulusoys hungerstrejk.

Regeringen står fast

Våren 1987 förklarar invandrarministern inför riksdagens konstitutionsutskott att kommunarresten ska bestå.

 

” Lagstiftningen är till för att förebygga... t ex våld med politisk bakgrund. Kampen måste föras med all kraft. Jag har personligen inte haft anledning att gå igenom grundakterna, men det föreligger framställningar om upphävande av utvisningsbesluten. Jag kan meddela att regeringen idag avslagit ett sådant ärende. Det gäller den terroriststämplade medlem av PKK som Lucianatten 1986 sköt omkring sig i Gamla stan och som därför är dömd till fängelse i tre och ett halvt år. ” (KU-förhör 1987-03-26 med invandrarminister Georg Andersson)

Ett år senare går ett liknande budskap ut till massmedia.

 

” Bakgrunden till dagens beslut är i korthet följande. När regeringen beslutat om utvisning av presumtiva terrorister är regeringen skyldig att, i de fall där besluten inte kan verkställas, ompröva ärendet när det finns skäl för detta. Ett skäl till omprövning är att det inte längre föreligger några hinder mot verkställighet. I det läget skall utvisning ske. Ett annat skäl är t.ex om nya upplysningar om utlänningen eller den organisation han tillhör ger anledning till en ändrad bedömning av riskerna för terroristdåd. Några upplysningar av detta senare slag föreligger inte i det fall det här gäller. PKK har knutits till såväl det mord som begick i Uppsala i juni 1984 som mordet i Medborgarhuset i Stockholm i november 1985. De avrättade hade det gemensamt att de båda hade lämnat PKK och hade tagit avstånd från organisationens våldsbenägenhet. Även i det övriga Europa har PKK under senare år knutits till flera våldshandlingar  mord, kidnappning och grov misshandel. Inget tyder på att någon av de utvisade har ändrat sin inställning till PKK. ̶  Det saknas därför skäl till ändring av de beslut som regeringen fattade i december 1984, säger invandrarminister Georg Andersson. ” (Arbetsmarknadsdepartementet, pressmeddelande 1988 05 19)

*

Kort efter detta uttalande från ministern briserar en statshemlighet  ̶  spaningarna mot kurderna har fortsatt med oförminskad styrka efter Holmérs fall.

fotnoter

^[1] Ett av intygen har varit publicerat i Kurdernas vänner. Intygen har också använts som underlag i rättegångar om brott mot utlänningslagen.