|
av Bube Eser
FÅNGVAKTAREN av Bube Eser | svensk översättning från kurdiska: Goran Candan |
Förord
Språket
är en rikedom som vi bör vårda och bevara. Det sker genom
att man talar, läser och skriver på sitt eget modersmål.
Allt detta bör ske parallellt, så att vi kan utveckla och skydda
det levande språket från att upphöra och dö ut.
Min största önskan är att kurdiska författare och
intellektuella skriver på sitt eget modersmål. De kurdiska
författare som gärna skriver på turkiska bör vakna
upp. Ju längre bort som dessa författare avlägsnar sig
från turkiskan, desto närmare kommer de kurdiskan och kurdisk
kultur.
Jag har lovat mig själv att aldrig skriva på turkiska. Men
om någon vill översätta mina alster till turkiska, kommer
jag inte att motsätta mig detta. Det finns säkert kretsar bland
de turkiska skarorna som gärna vill läsa litterära verk
skrivna av kurdiska författare. Men som sagt bör kurdiska författare
som regel skriva på sitt eget modersmål. Oavsett vilket språk
alstret sedan översätts till, är detta enbart till glädje
för författaren.
Denna bok gavs ut i Sverige bland det kurdiska bokförlaget Roja Nus
publikationer år 1994. Sedan översattes den till grekiska och
publicerades år 2003 i Grekland. Jag hade en stark önskan om
att boken även skulle komma ut i Turkiet och i norra Kurdistan. Enbart
viljan räcker oftast inte. På grund av ekonomiska svårigheter,
har min önskan inte kunnat gå i uppfyllelse fram tills nu.
Kurdiska författare arbetar ofta under förödmjukande ekonomiska
svårigheter. Dessa författare både skriver och betalar
alla utgivnings- och distributionskostnaderna själva. Detta är
en stor börda för författaren. Förutom enstaka undantag
är nästan alla kurdiska författares situation densamma.
Jag är en av dem. Det var därför denna bok inte kunde komma
ut i norra Kurdistan fram tills nu. Till min stora glädje kan jag
nu konstatera att jag har fått möjlighet att presentera denna
bok för den nya generationen i Kurdistan. Genom läsning av boken
kommer de att kunna förstå vad vi genomled och hur mycket tortyr
och förnedring vi utsattes för. Jag är mycket övertygad
om att detta kommer att belysa vår situation och skapa förståelse
mellan de två generationer som tvingats separera från varandra.
När min berättelse publiceras och sprids ut i mitt älskade
fosterland, kommer generationen efter oss att kunna läsa den och
därmed förstå vår svåra situation under den
hårda, svåra tiden. Man kommer att förstå hur vi
levde och hur vi kämpade mot turkiska makthavare för vårt
folks frihet. Men vårt motstånd och strävanden för
frihet kvästes av militärjuntan den 12 september 1980.
Många kurdiska patrioter och revolutionärer hamnade i militärjuntans
fängelser. En del var tvungna att gå i exil i Europa. En del
av dem blev handikappade av den tortyr de utsattes för och en del
stupade i dessa fängelser och blev martyrer. Det blev en separation
och ett stort tomrum mellan två generationer. Generationen efter
oss har ingen information om vårt liv och engagemang för Kurdistans
frihet. Genom utgivning och distribution av ett sådant verk, kommer
denna nya generation att kunna ta del av informationen om vårt arbete
och händelserna mellan åren 1980 och 1982 i Diyarbakirs fängelse.
Jag tackar min bror
Bawer Eser för hans värdefulla hjälp och uppoffringar.
Han hjälper mig ständigt och därför kan jag fortsätta
idag med mitt arbete med skrivandet. Han brukar hjälpa mig att bära
den tunga last, som ibland brukar tynga ner mina axlar. Detta möjliggör
sedan att jag kan fortsätta med mitt skrivande.
Bilderna i min bok är delvis hämtade ur Lales Qasos bok som
heter Zindana Diyarbekrê û Soresgeriya Me.Andra bilder är
gjorda av Siyamend och Arif Sevinc. Jag tackar dem för deras värdefulla
insatser.
Jag tackar särskild mycket konstnären Madhat Kakei som ritade
en omslagsbild till den kurdiska upplagan. Madhat Kakei är en duktig
och berömd kurdisk konstnär. Han är en bland de 150 främsta
konstnärerna i världen. Han är mycket känd i Europa
men i synnerhet i Japan.
15 februari 2006
Bube Eser
ÖVERSÄTTARENS FÖRORD
Bube Eser är född 1955 i det kurdiska samhället Derika Ciyaye Mazi, i staden Mêrdîn i den delen av Kurdistan som är ockuperat av Turkiet.
Bube Eser började efter gymnasieutbildningen i 1973 sina studier vid ekonomifakulteten vid Ankara Univetsitet.
Vid
sista året i universitetet blev Bube Eser anhållen av den
turkiska polisen med anledning av hans politiska engagemang i den kurdiska
frågan. Året var 1980 och den politiska situationen i både
Kurdistan och Turkiet var mycket instabil. Bube Eser blev svår torterad under
72 dagar.
Under tortyren stannade hans hjärta. Han förklarades död
av de turkiska poliserna som hade torterat honom. För att arrangera
hans död som ett självmord, kastades Bubes livlösa
kropp från förhörsbyggnadens fönster på fjärde
våningen ner mot gatan. Turligt nog hamnade kroppen på
taket av en parkerad bil utanför byggnaden och hjärtat började
slå igen. Han sattes åter i fängelse men efter detta
blev Bube Eser en legend bland de kurdiska politiska skarorna. "Han
som återkom från den andra sidan" brukade man skämtsamt
prata om honom, men med allvaret om detta ständigt i närminnet.
Ingenstans i världen har det mänskliga värdet trampas ner som på fängelset i Diyarbekir
och..
ingenstans i världen har människan gjort ett så hjältemodigt tappert motstånd mot förnedringen som i fängelset i Diyarbekir
Bube Eser skrev ner sina upplevelser i det ökända turkiska militärfängelset i Diyarbekir i romanform; Gardiyan, fångvaktaren.
Boken gavs ut av det kurdiska bokförlaget Jina Nu i Stockholm i 1994. Den andra upplagan av boken gavs ut 2005 i Istanbul. Sedan översattes och publicerades boken på turkiska i 2007 i Istanbul. Boken har även översatts och publicerats på grekiska (2001).
Bube Esers berättarstill bygger mycket på den kurdiska muntliga traditionen där man ständigt har åhöraren med sig. Hans berättelser är dramatiska, spännande och innehåller mycket humor.
Bube
Esers andra verk på kurdiska heter: Jiyanek (ett liv) Stockholm,
2005. Sino bu efendi (Sino blev gentleman) Istanbul, 2007. Zewaca
Sas (Det felaktiga giftermålet) Istanbul, 2007. Rastiya
Me (Vår verklighet) Istanbul, 2008. Dîroka Rûres
(Den hemska historien, Stockholm, 2008). Goran Candan.
***
