DİYARBAKIR TÜRK ASKERİ CEZAEVİ 5 No'lu

~ DİYARBAKIR ZINDANI 5 No'lu ~
Zindana tirkan 5Nolu li Diyarbekrê ..
The infamous Turkish military prison 5 No'lu in Diyarbekir (Amida) - The Capital city of Entire Kurdistan

Kurdish political prisoners started at 18 May 1982 a hunger strike action in The Turkish military prison in Diyarbekir 5 No'lu and many of them died in this action

Det finns tre ökända fängelser i världen där det mänskliga värdet och den mänskliga hedern har på det grövsta sättet nedtrampats:
1- Paolo Condor Fängelset i Saigon
2- Alcatraz fängelse på Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco
3- Turkiska Fängelset 5No'lu i Diyarbakir i Kurdistans huvudstad
_____________________
Om man säger att ingenstans i världen har det mänskliga värdet och hedern nedtrampats som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir i Kurdistans huvudstad och ..
om man säger att ingenstans i världen har människan motstått heroiskt mot torterarnas nedsättande behandling av det mänskliga värdet och hedern som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir ..
.. då uttrycker man utan någon som helst tvekan en historisk sanning.
_____________________
Under perioden 1980 - 2000 har 1 milyon kurdiska politiska fångar gripits, torterats, fängslats, dömts.
Tusentals av de har dödats
10 tusentals har blivit handikappade till följd av den omänskliga behandling de utsattes för i fängelset
100 tusen av dessa politiska fångar sitter fortfarande i fängelset 2019.

"İşkence insanlık dışı değil, insanlar tarafından başka insanlara yapılan ve diğer insanlar tarafından ortadan kaldırılması gereken utanç verici ve iğrenç bir suçtur" J.P.Sartre

Ama VATANSIZ işgalci islamo-faşist türklerin kürdlere yaptığı işkencelerin nedeni kürdleri ortadan kaldırıp kürd vatanına sahip olabilmek içindir.

På Newroz aftonen till 21 Mars 1982 tändes en motståndsgnista av fången Mazlum Dogan mot tortyr och förnedrande behandling av de politiska fångarna
i det ökända turkiska militärfängelset 5 No'lu i Diyarbekir-Kurdistan - İllustration: Abdullah Aksu

12 september 1980 - Det turkiska militärfängelset vid Diyarbekir - Norra Kurdistan

Denna turkiska tortyren heter: röka, då tvingades en tänd cigaret i anuset på fångarna

İllustration:Zulfukar Tak' själv fånge i detta fängelse

Varken i Paolo Condor militärfängelset vid Saigon

eller i Alcatraz fängelset vid San Francisco, som räknas vara världens värsta fängelser hittills, mötte människor denna förnedring som Turkiet gjorde sig skyldig till.

Ingenstans i världen har det mänskliga värdet trampas ner som på fängelset i Diyarbekir

ingenstans i världen har människan gjort ett så hjältemodigt tappert motstånd mot denna förnedringen som i fängelset i Diyarbekir..

Under perioden 1980 - 2000 har 1 milyon kurdiska politiska fångar gripits, torterats, fängslats, dömts.

Tusentals av de har dödats

10 tusentals har blivit handikappade till följd av den omänskliga behandling de utsattes för i fängelset

100 tusen av dessa politiska fångar sitter fortfarande i fängelset 2023.

Denna turkiska tortyren heter: vågen, då tvingades fångarna hålla varandra i könsorganen och lyfta

İllustration:Zulfukar Tak' själv fånge i detta fängelse

Om man säger att ingenstans i världen har det mänskliga värdet och hedern nedtrampats som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir i Kurdistans huvudstad och ..

och om man säger att ingenstans i världen har människan motstått heroiskt mot torterarnas nedsättande behandling av det mänskliga värdet och hedern som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir ..

Heger mirov bibêje ku rûmeta mirovayetiyê li çi devereke cîhanê wek li zindana Diyarbekrê ya li paytexta Kurdistanê ya bi navê 5 Nol'lu ne hatiye şikandin ..

û heger mirov bibêjê ku li çi devereke cîhanê wek li zindana Diyarbekrê mirovayetî li hevber şikandina rûmeta mirovan li ber xwe ne daye,

.. hingê em rastiyeke dîrokî dihênin ser ziman.

Lİşgalci-sömüğrgeci-işkenceci-faşist SÖZDE türk mahkemelerinde kürd mahkumlar korkunç işkencelerle hunharca katledilip sakat bırakılıyordu.
12 Eylül 1980 sözde türk mahkemlerinden Diyarbekir sözde duruşmalarında ağır işkenceler sonudu yürüyecek durumda bile olamayan H. A'nun yabancı
gözlemci avukatlardan birsinin saatinin içinde bulunan kamera ile çektiği fotolardan biri.

De kurdiska frihetskämparnas kärlek är en alturistisk självuppoffrande och en ren oegennyttig kärlek

Vid det ökända turkiska militärfängelset i Diyarbakir, hade fängelsedirektionen på sitt program att bryta ner allt motstånd från de kurdiska politiska fångarna under bara några få veckor. Eftersom alla kände till vad Turkiet går för när det gäller mänskliga fri- och rättigheter, var fängelsedirektören mycket mån om att visa upp en snygg fasad för den utländska delegationen. De kurdiska fångarna som vägrade att svära den turkiska eden - "Andimiz" varje morgon och ta på sig den enformiga fångdräkten, samt att erkänna de turkiska domstolarna, fortsatte i sin beslutsamma strejkaktion. De skulle just starta den vidakända dödstrejkaktionen då många av de stupade i 1983.

Den ökände turkiske översten Esat som var fängelsedirektör och tog direkt order från den turkiska militärjuntan i Ankara, samlade alla fångar i långa korridorer vid den tidiga morgontimman och hans gälla röst hördes i fängelsets högoktaviga högtalarsystem:

"- Den ärorika turkiska nationen har genom historien vunnit storslagna segrar. Nationen som har fått tre världskontinenter och hela världen att darra under skuggan av sitt svärd, kommer aldrig att falla inför vissa hot från omvärlden och inte minst från en del som kallar sig för kurder. Vi har tagit detta land med våld och det är vårt land nu. Om ni vill och kan ta det igen, varsågod och och gör det. Turken har kommit ur alla svårigheter segrande och ensamt. Som ordspråket säger; ´turken har ingen annan vän än sig själv!´. Turken kommer att gå vidare segrande igenom alla svårigheter. Det finns ingen i detta land som heter armenier eller greker eller kurder. Våra förfäder vattnat detta land med sitt heliga martyrblod när de kämpat mot alla svekfulla armenier och greker. Om det så behövs skall vi kriga mot hela världen för att försvara detta heliga rike från smutsigt blod och kommunistiska kurder och armenier ty det turkiska blodet är det renaste bland alla de folk i världen!"

Hans hysteriska tal hade redan avbrutits med starka och bestämda slagord som hördes högt från de beslutsamma fångarna. Alla fångar hade redan börjat skrika slagord tillsammans och överste Esat hade hört tumultet ifrån korridorerna i sitt rum och tystnade och började lyssna själv:

"- Länge leve Kurdistan!"
"- Kurdistan eller döden!"
"- Alla folk är bröder!"

När alla fångar är samlade på en och samma plats, får dem styrka av varandras närvaro även om minst lika många soldater vakar över dem. Det hjälper inte att även om soldaterna slår jämt och ständigt med sina tjocka påkar på fångarna. Detta bara stärker deras självkänsla, tyckte fängelsedirektören. Men det var meningen, dvs en medveten manipulation, en provokation från fängelseledningens sida för att slå dem med den förevändningen.

"- Detta är överste Esat! Er Gud! Nu jävlar är det mycket synd om er! Alla in, alla råttor in i cellerna igen!"

Det är då det börjar flyta blod i floder längs korridorerna. Fångarna som ingenting annat har än sina bara händer, blir slagna med minst halv meter långa batonger och hårda påkar. En del får huvudet spräckt, en del ögat urtryckt, en del händerna, armarna och ben som brutna pinnar. Detta pågår tills halva antalet fångar stoppas in igen i burcellerna och andra hälften av dem ligger medvetslösa eller blödande på golven. Soldaterna som är många fler än fångarna, brukar slå och gå på kropparna även när fångarna ligger medvetslösa och blöder. De har liksom sin överste förvandlats till någon slags rödögda, ylande turkiska gråvargar som går och slår, spottar och svär som zombier längs korridorerna, trampanda på redan lidande, t.o.m vissa döda kroppar.

Detta barbari kan de bara inte göra sig skyldiga till självmant. De måste ha fått en klar instruktion från högre ort i den militära hierarkin som styr landet med gevärsmynning från Ankara. Hur kan de annars spela som gudar över dessa försvarslösa människor, tänker man.

Äntligen hade Amnestydelegationen från högkvarteret London bestående av fem personer och tre andra från Helsinki Watch Gruppen för mänskliga rättigheter tillsammans med ytterligare fem delegater från Europarådets grupp för mänskliga rättigheter, sammanlagt tretton politiker och människorättsaktivister hade anlänt till fängelset. Fängelseledningen överste Esat i spetsen hade tvärt förvandlats till en fullständiga välvilliga och godhjärtade människor. Den elaka, den sinnessjuka, den fula, den torterande människotypen, hade lämnat plats åt en mycket hängiven, pliktmedveten och trogen tjänsteman, snarare en människotyp som tillsammans med andra medborgare fallit offer för terrorn som kom från dessa typer av monster till fångar som man nu äntligen hade lyckats fånga några av, otaliga i antal som de är.

Men det var inte allt. Den utländska delegationen var inte så lättlurad. Denna mjuka attityd skulle inte räcka för att lura dem och skulle inte kunna täcka över den grymma tortyr som turkarna hade blivit kända för i vida världen. Den andra hälften av ledningen under översten visade hela tiden hårdare attityd med situationen och i motsats till fängelsedirektören översten Esat och hans anhang och spelade mycket otålig och traditionellt hårda militärer. Allt detta för att förvirra delegationen i sitt bildande av uppfattning för graden av fångarnas svåra situation. Den ene spelar ängeln och den andra djävulen precis som i en kurdisk berättelse om djävulen med dubbla naturer. I den berättelsen berättas att djävulen dödar ens far med fars eget gevär och när sonen dyker upp på platsen, hittar han djävulen fällandes tårar över den livlösa kroppen. Varför gråter du? Djävulen svarar: Jag hittade stackaren skjuten och lämnad här.

Bland de femtio cellerna, visades bara fångcell nr 35 för den utländska delegationen. Cell nr 35 består av trehundra fångar som redan gjort erkännanden. Dessa agerar som icke-politiska fångar och visar inget motstånd. De har redan accepterat att ropa den turkiska eden varje morgon och klä sig i den traditionella enformiga fångdräkten och går med på allt fängelseledningen vill. Till skillnad för de andra politiska fångarna har dessa fått tillräckligt med föda, vatten, och sömn och ser förhållandevis friska ut, därför att de inte fått gå igenom lika hård tortyr som de motståndskraftiga politiska fångarna.

Delegationen går förbi ett antal celler och ser att alla fångar har på sig de enformiga fångdräkterna. Inte en enda är utan! "Vad märkligt", tänker delegationen, ovetande om att mer än hälften av fångarna låg på sjukhus efter blodbadet i försöket att klä på dem fångdräkt två dagar innan delegationen anlände. De var omedvetna om att minst 100 fångar var svårt skadade efter det hänsynslösa våld de hade utsatts för av de vilda turkiska soldaterna. De var omedvetna om att fångarna senare blev tvingade, en för en, att klä på sig de enformiga fångdräkterna men de vägrade ändå bestämt.

Delegationen var omedveten om att fängelsedirektören överste Esat Oktay Yildiran tidigare hade frågat fången Nedjo Girzinar varför han inte vill bära fångdräkt?

Nedjo Girzinar hade svarat: "Jag är en frihetskämpe och ingen kriminell! Därför tar jag inte på mig någon fångdräkt som är avsedd för kriminella. Nästa steg är väl att fängelseledningen kommer att tvinga oss att läsa den turkiska nationalsången. Jag är kurd och inte turk! Därför skall jag inte ta på mig någon dräkt och läsa en ockupationsmakts nationalsång. En dag kommer förtryck och tortyr att avskaffas. De som torterar och förtrycker att besegras. Rättvisan kommer att få sista ordet!"

Då hade översten Esat beordrat tre soldater att slå mot Nedjos huvud hänsynslöst hårt med breda träeplankor tills han föll livlöst.

Den turkiska staten hade lyckats lura den internationella organisationen för mänskliga rättigheter en gång till, men sista ordet var inte sagt än.

De försvarslösa kurdiska politiska fångarnas attityd var ingenting annat än självaste djupa respekten, passionen, förälskelsen och djupa kärleken till landet Kurdistan, till rättvisan, till sina medfångar. Ty medmänsklighet är kärlek, kärlek är medmänsklighet.

Det finns tre ökända fängelser i världen där det mänskliga värdet och den mänskliga hedern har på det grövsta sättet nedtrampats:

2- Alcatraz fängelse på Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco

3- Turkiska Fängelset 5No'lu i Diyarbakir i Kurdistans huvudstad
_____________________

Om man säger att ingenstans i världen har det mänskliga värdet och hedern nedtrampats som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir i Kurdistans huvudstad och ..

om man säger att ingenstans i världen har människan motstått heroiskt mot torterarnas nedsättande behandling av det mänskliga värdet och hedern som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir ..

Tek kelime Türkçe bilmeyen annem ziyaretime gelmişti. Başımda bir nöbetçi, anamın başında bir nöbetçi bekliyordu, ben tek kelime Kürtçe konuşursam beni orda annemin gözü önünde döveceklerdi, annem konuşsa görüşü bitirecekler, bunu bildiğimizden ve çok yaşadığımızdan dolayı sadece bakışırdık, annem ağlardı ben ona bakardım tek kelime konuşmadan görüş biterdi...

Bedran Sevgat • Diyarbakır Zindanı
___________________________

”Min mor som inte kunde ett enda ord på turkiska hade kommit på besök. En vakt stod bredvid mig och en bredvid henne. Om jag pratar ett enda ord på kurdiska då skulle de slå mig inför henne. Om mor pratade kurdiska då skulle de avbryta besöket genast. I och med vi visste detta, tittade vi endast på varandra. Mor brukade gråta och jag tittade på henne. Utan att prata ett enda ord med varandra brukade besöket sluta”.

Bedran Sevgat • Diyarbakır Fängelset.

A view of the visitor-cabin in the Turkish Prison 5 No'lu in Diyarbekir in Kurdistan Here met the visitors Kurdish prisoners.

The text on the dorr: 'Speak Turkish Speak More'!

Yemin ediyorum ki; bu karanlığın ortasında o ateş ben olacağım. Zulüm altındaki tüm halklar için kendimi meşale yapacağım. Belki de gün gelecek, bir meşale olarak elden ele dolaşacağım! Ateş karanlıktan korkmaz. Ben de korkmayacağım. Nerede zalim, nerede zulüm, nerede karanlık varsa ben orada yanıyor olacağım.

01/2023

Dİyarbakır zındanındaki kürd siyasi tutuklu ve mahkumlara salt KÜRD OLDUKLARI için
işkenceyle katletme suçu işledi islamo-faşist işgalci türk devleti

Diyarbekir's democratically elected major deposed by the Turks Mehdi Zana casts a deadly glare on the so-called Turkish judges
in one of the Turkish mock trials.

He was imprisoned in Turkish Military Prison 5 No'lu and tortured for 17 years. Amnesty International adopted him and in this way he was able to live

Bild: Frıhetens källa, UR GEVÄRSMYNNINGEN: ritad av kurdiska frihetsfångar i militärfängelset vid Diyarbekir

''Yeri ve zamanında atılmışsa, en doğru sözü bir kurşun söyler''

(Om det har avfyrats vid rätt tid och rätt plats, ett skott säger det rättaste ordet)

Ingenstans i världen har det mänskliga värdet trampas ner som i fängelset i Diyarbekir
och..
ingenstans i världen har människan gjort ett så hjältemodigt tappert motstånd mot förnedringen som i fängelset i Diyarbekir

--- ''Evet evet evet, işgalci devletin hakim beyi, doğrudur! Ben Türkiye'nin işgal etmiş olduğu Kürdistan topraklarının Türkiye'nin boyunduruğu altından çıkarılıp kurtarılması, özgürleştirilmesi için mücadele ediyorum. Kürdistan Türkiye değil ki Kürdistan toprakları Türkiye'nin işgalinden kurtarıldığında Türkiye parçalanmış olsun! Kürdistan toprakları hiçbir zaman Türkiye'nin olmamıştır ve olamaz da. Türkiye üç emperyalist Avrupa devleti'nin eliyle kürdlerin toprakları üzerinde kurulmuş KORSAN bir devlettir! Sonra ben türkçe konuşmam çünkü ben kürdüm ve dilim kürdçe'dir.'' Bu tarihi savunmasını sözde türk mahkemesinde yaptıktan sonra türkçe konuşmaya zorlandı ama tek bir kelime türkçe konuşmadı. İşkenceci cani türk polis ve askerleri tarafından kafasına kalaslarla vurularak şehid edildi.

İşkenceci türk polisi sorgucusuna kahramanca bunu diyen bu devrimci kürdün lideri de ilk sorgusunda hiç utanmadan alçakça:

F tipi hapishaneler, 19 Aralık 2000’de tarihin en kanlı hapishaneler operasyonuyla açıldı. Operasyona 8 tabur ve 37 bölükten oluşan 8335 asker katıldı. Kimyasal gazlar, alev makinaları ve el bombalarının yanı sıra 20.000’den fazla gaz bombası kullanıldı. Operasyonda 28 tutuklu öldü, yüzlercesi sakatlandı. Sağ kalan tutuklular F tipi hapishanelere gönderildi. F tipini? ve tecriti kabul etmeyen tutuklular, ölüm orucuna girdi. Tam 7 yıl, yani 25 mevsim, yani 79 ay, yani 2280 gün açlıkla geçti. Sakat bırakacağı ve hafızasını yitireceği bilindiği halde, ölüm borcu eyleminde olanlara zorla müdahale edildi. Ölüm orucuna giren bazı tutuklular, operasyonları ve zorla müdahaleyi durdurmak için, kendilerini yaktılar..