FAWAZ HUSSAIN
At The Bibliothèque nationale de France
Kurdiskan ÄLDSTA kulturen och språket i Mesopotamien motstår HEROISKT mot det europeiska 1920-talets ofattbara GIGANTISKA, assimileringsprojektet av den kurdiska nationen, den så kallade ISLAMISTISKA STAT- OCH NATIONERNA TURK-ARAB & PERS PROJEKTET att assimilera kurderna till turkhet, arabhet och persiskhet! Den kurdiska nationen motstår med sitt urgamla språk, kultur och litteratur mot detta förrädiska försöket att förinta det kurdiska folket genom detta stora assimileringsprojekt. Den frankrike bosatta kurdiska författaren Fawaz Hussain skriver på kurdiska och franska. Hans kurdiska verk är översatta till flera språk. Fawaz har kommit ut med otaliga litterära verk på båda kurdiska och franska. De Europa-stödda islamistiska staterna Turkiet, Iran, Irak och Syrien förbjuder användning av kurdiskan. Fawaz skrev på kurdiska och var tvungen att gå till exil för att kunna skriva på sitt modersmål. Han är en etablerad romanförfattare i Frankrike som publicerar både på kurdiska och franska. Fawaz har bott flera år i Sverige och arbetat som högskolelektör på Luleå högskolan. I förhoppning och förväntan om att Den svenska vetenskapsakademiens Nobelkommitté tilldelar Nobels litteraturpris i en snar framtid till kurdiskan och dess oförtröttlige produktiva författare Fawaz Hussain |
Med en stor förhoppning om att Den svenska vetenskapsakademiens Nobelkommitté tilldelar i en snar framtid Nobels litteratur- och fredspris till följande kämpar för kurdisk litteratur och kultur:
1- Fawaz Hussain (litteratur)
2- Firat Cewerî (litteratur)
3- Şıvan Perwer (musik)
4- Cegerxwîn (litteratur)
5- Dr İsmail Beşikçi (lhistoria)
6- Mîr Celadet Alî Bedirxan (litteratur)
7- Mihemed Uzun (litteratur)
12.12.2016
Stiftelsen för kurdiskt bibliotek och museum
| Den 30 mars 2021 blev Jean-Claude Mourlevat den första franske författaren att ta emot Almapriset. Detta internationella pris delas ut av Sverige inom området barn och ungdomslitteratur. Almapriset skapades efter den kända svenska barnboksförfattaren Astrid Lindgrens död 2002 och är värt cirka 500 000 euro. Almapriset för barn och ungdomslitteratur delas ut i år bland 262 författare till den franske författaren Jean-Claude Mourelvat. Jurimedlemmar hyllar författaren med följande motivation för detta pris:"väldigt underliga och dolda produkter". Det är med detta tecken på författaren som han "återvänder till berättarkonsten på ett modernt och framgångsrikt sätt och skapar de vackraste och svåraste ämnen". Jean-Claude Mourlevat föddes i en by i centrala Frankrike 1952 och är den femte sonen av sex syskon. Efter examen från gymnasiet och universitetet blev han lärare i tyska. Men pjäsen drar honom starkt och Jean-Claude blir skådespelare, artist och komiker på teatrar för att få barn att skratta. Efter teatern skrev han sin första produktion 1997. Idag är Mourlevat 69 år och han har skapat mer än trettio produkter för barn och unga. Hans skrifter har översatts till många språk i världen, Det är första gången som fyra av hans läckra och delikata berättelser publiceras på kurdiska som en serie kedjor på Avesta förlaget. När man ringer Mourlevat och vidarebefordrar den trevliga nyheten till honom, blir den franske författaren väldigt förvånad. Efteråt förklarar han glatt för reportrar: ”Jag har stått på de senaste tio åren. "Jag kan inte fatta att det redan har hänt mig." Jean-Claude Mourlevat har förvisso vunnit många internationella priser, men Astrid Lindgren är störst i världen inom barn och ungdomslitteratur.. Jean-Claude Mourlevat och Fawaz Hussain har känt varandra sedan 2016 och deras kärlek till litteratur för dem närmare varandra. Den franske författaren säger till den kurdiska översättaren att han är stolt att hans hjältar kommer nu att ge och ta in kurdiska till unga och gamla kurder och utforska Kurdistans berg och dalar. |
Publicerad 25/01/14
Av Jan Henrik Swahn
Bild: Gustave Doré - illustration till Canto III - "Lasciate ogni speranza, voi ch'intrate"
Av JAN HENRIK SWAHN
Eugène de Rastignac är en av de mest omhuldade personerna i Balzacs långa romansvit ”Den mänskliga komedin”, en novis från landet som storögd kommer till Paris och försöker lära sig av vad han ser och hör för att på snabbaste och enklaste sätt göra karriär. Än i dag används ”Rastignac” som tillmäle när man har att göra med någon som på ett alltför burdust och uppenbart sätt försöker komma sig upp i tillvaron.
Att då kalla sig själv Rastignac som den unge kurdiske huvudpersonen gör i Fawaz Hussains långa stycken uppenbart självbiografiska roman, är förstås ett självironiskt grepp. Genom att likt Don Quijote vara förläst på en förgången tids romaner och tro att dessas värld alltjämt är giltig, gör vår kurdiske hjälte det inte lätt för sig. Efter att ha lärt sig franska hjälpligt av en assyrisk präst i Syrien vid namn Abouna (som ju helt enkelt är arabiska för ”vår fader”) och fått alla Balzacs sjutton romaner i Den mänskliga komedien i gåva och dessutom blivit itutad att han kommer att gå en glänsande framtid till mötes som fransk författare bara han lyckas ta sig till Paris – är vår unge kurd Mohamed säker på sin sak. Han ska ta sig till Paris som han bara känner från Balzac och han ska bli författare!
I romanens upptakt har Mohamed just anlänt till en av Paris många flygplatser och passpolisen bemöter honom med största tänkbara misstänksamhet. Han bestämmer sig då för att berätta sitt liv för poliserna och inte slarva med detaljerna. På så sätt får vi som läsare acceptera att inledningsvis inta polisernas roll och noggrant ta del av Mohameds liv fram till ankomsten och vad som föranlett den.
Den del av romanen som beskriver Momo (man kan inte heta Mohamed i Paris om man vill komma sig upp!) och hans tillvaro i Paris är ren och skär underhållning. Momo kan som sagt alla Balzacs romaner utantill och även hans franska är hämtad därifrån. Språket är en njutning att läsa, inte minst om man förmår uppskatta den komiska blandning av gammalmodiga talesätt och nutida fransk-arabisk slang som ibland kryddar texten. De kraftigaste kollisionerna äger dock rum mellan parisarna som ser Momo som rätt och slätt ännu en invandrad muslim och Momo som ser parisarna som rena rama persongalleriet i Den mänskliga komedin.
Som snart framgår för den mer sansade läsaren har den parisiska verkligheten i själva verket förlorat det mesta av sin glans från fornstora dar medan Momo kanske har något överdrivna förhoppningar om sin storhet som författare in spe. Inte desto mindre får vi oss till liv en livfull och lätt tragikomisk skildring på mycket god franska av hur det är att hanka sig fram som invandrare i Paris. Tills man en dag i bästa fall får det åtrådda beviset på franskt medborgarskap i sin hand.
När den dagen kommer ansöker Momo om att få byta till ett mera franskklingande namn – Eugène Rastignac! (det lilla ordet ”de” framför efternamnet som i bästa fall antyder adelskap fick inte godkänt). Nu är det ju så att Mohamed/Momo/Eugène, liksom många andra kärlekskranka unga män från Orienten, upptäcker att parisiskorna inte är helt lätta att tas med. Då får man försöka på annat håll och det gör även Eugène. Därmed är vi framme vid nedstigningen i helvetet.
Balzacs titel Den mänskliga komedien alluderar ju på Dante Alighieris Divina comedia och här kan nog Abouna som då och då likt en vålnad dyker upp i romanen, orolig för sin unge adept, ses som en motsvarighet till Vergilius. Eugène förälskar sig i en svensk kvinna, hon blir gravid och det hela slutar med att han följer med henne till Stockholm för ett nytt liv på mer nordliga breddgrader.
Mycket mer än så ska inte avslöjas här av varför Skandinavien får ett så nedslående lågt betyg av den unge kurden. Så mycket kan jag dock avslöja att äktenskapet snabbt brakar och att Eugène hamnar i Luleå av alla ställen där han av alla människor blir vän med Torbjörn Säfve. Humorn lyckas även här få ett ord med i laget men med alltmer tragiska undertoner.
Jag kan tycka att Hussains skandinaviska betraktelse bitvis är orättvis men skulle samtidigt önska att alla på Migrationsverket och över huvud taget alla svenska tjänstemän och tjänstekvinnor som hanterar invandrare och invandrarfrågor samt klarar av att läsa franska – ska ta sig an den här boken. Så får de lite nytt spännande stoff som kanske kan hjälpa dem att svara på frågan varför det så uppenbart rasistiska Frankrike upplevs som rena paradiset av Eugène och det lika uppenbart välmenande och belevade Sverige får honom att känna sig som i helvetet.
– Klicka här för fler böcker av Hussain
– Se en tidigare intervju med Hussain om hans bok Prof dans une ZEP ordinaire här:
Link: här
|
|
||||
Fawaz Husseins roman "En lång vecka i Amed”
Efter hans flyg landar i Istanbul åker han direkt till Amed, norra Kurdistans huvudstad. Han stannar en vecka i den historiska staden Amed. Han konstaterar med brustet hjärta att en stor del av norra Kurdistans befolkning har under de senaste trettio åren glömt sitt språk! Befolkningen förändrats i ordets fulla bemärkelse, har totalt turkifierats. Den kurdiska befolkning som levt där i tusentals år kan till hans stora förvåning inte prata sitt modersmål längre och nästan alla pratar turkiska. När han pratar kurdiska ser man honom som en annan varelse frän en annan planet. Efter mycket smärta i sitt hjärta åker han till en kurdisk grannstad; Merdin, ställer han sig framför gränsen på natten och ser på sin hemstad Ammidabads lysande lampor. Han sätter sig ner på den mjuka marken som upplevt så många krig och älende och tänker på de stunderna av sin ljuva och sorgliga barndom i Amidabad. |
Fawaz Hussain
Fawaz Hussain or Fawaz Husên (1953-
), is a contemporary Kurdish writer and translator. He was born in northeastern
Syria. He pursued his studies in Sorbonne from 1978 to 1992, and received PhD
in French language and literature in 1988. He is a member of Swedish Writers'
Union and French Writers' Syndicate. In addition to Kurdish, he has written
several books in French and has translated works of Albert Camus and Saint–Exupéry
into Kurdish.
Books
Siwarên êsê, Novel, 111 pp., Welat Publishers, Stockholm,
1994. ISBN 91-972197-0-3
Le Fleuve, Short Story in French, Méréalê Publishers, Paris,
1997.
Dîroka edebiyata Fransî : sedsala hivdehan û hijdehan, (History
of French Literature), 151 pp., Apec Publishers, 1998. ISBN 91-89014-32-4
Chroniques boréales. Short story in French, L’Harmattan Publishers,
Paris, 2000.
Amîdabad, Short story, 106 pp., Avesta Publishers, Istanbul, 2002. ISBN
975-7112-94-1
Prof dans une ZEP ordinaire, 285 pp., Paris, 2006. ISBN 2-268-05815-8
Translations
Biyanî, Translation of L’Étranger by Albert Camus, Stockholm,
Nûdem Publishers, Stockholm, 1995.
Mîrzayê Piçûk, Translation of Le Petit Prince by Antoine
de Saint-Exupéry, Nûdem Publishers, Stockholm, 1995.
La Poursuite de l'ombre, Translation of Siya Evînê by Mehmed Uzun
into French, 248 pp., Phébus Publishers, Paris, 1999. ISBN 2-85940-636-0
Kurdên Haymanayê, Translation of Les Kurdes de L'Haïmaneh by
Georges Perrot into Kurdish, 111 pp., Apec Publishers, Sweden, 2000. ISBN 91-89014-64-2
External
links
Fawaz Hussain, Immigrant Institute, Sweden. (in Swedish)
Biography of Kurdish Novelists (in Kurdish)
Retrieved from "http://en.wikipedia.org/wiki/Fawaz_Hussain"
Fawaz Husên
Di 30ê adarê sala 2021ê de, Jean-Claude Mourlevat bû yekem nivîskarê fransî ku xelata Almayê werdigire. Ev xelata navneteweyî û şandar ji aliyê dewleta Swêdê di warê wêje û edebiyata zarok û ciwanan de tê dan. Eger Nobel ji 1901ê de heye û wêjeya mezinan û çend beşên zaniyariyan pîroz dike, xelata Almayê piştî 2002an û mirina nivîskara swêdî ya navdar Astrîd Lîndgren hatiye afirandin û li dora 500 hezar ewroyî ye. Xelata Almayê, ku mirov dikare bêje “xelata Nobelê bo wêjeya zarok û ciwanan” e îsal ji nav 262 nivîskarên cihanê dibe para nivîskarê fransî Jean-Claude Mourlevat. Destebijêrên xelatê, ango endamên jûriyê, wê pêşkêşî xwedanê “berhemên pir seyr û nebîna” dikin. Ew bi vê nîşanê nivîskarê ku “bi şêweyekî nûjen û serkeftî li hunera çîrokê vedigere û mijarên herî xweşik û herî zehmet diaferîne” dibin ber perê asimanan.
Jean-Claude Mourlevat di 1952an de li gundekî li navenda Fransayê ji diya xwe dibe û di nav şeş xweh û birayan de lawê pêncan e. Piştî xwendina xwe ya li lîseyê û li zangoyê, ew dibe mamosteyê zimanê almanî. Lê şanogerî bi xurtî wî ber bi xwe ve dikişîne û Jean-Claude li temaşexaneyan dibe leyistikvan, hunerbaz û qeşmer jî da ku kenê zarokan bîne. Piştî teatroyê, ew di sala 1997an de berhema xwe ya pêşîn dinivîse. Îroroj Mourlevat 69 salî ye û wî bêhtirî sîh berhemên bo zarok û ciwanan afirandine. Nivîsên wî hatine wergerandinî gelek zimanên cîhanê û çend lib ji wan bi tirkî, li weşanxaneya Canê, derketine. Ev cara yekem e ku çar çîrokên wî yên pir şêrîn û nazik bi kurdî wekî xelekên zincîrekê li pey hev li weşanxaneya Avestayê, li Stenbolê, derdikevin.
Gava endamên xelatê ji Mourlevat re telefon dikin û agahiya pîroz diguhezînin wî, devê nivîskarê fransî ji matmayînê diçe paş guhên wî. Paşê, ew bi kêf ji rojnamevanan re rave dike û dibêje: “Ez di her van deh salên dawîn de li ser lîsteyê xelatê bûm. Ez nikarim bawer bikim ku ew vêga para min ketiye.” Jean-Claude Mourlevat helbet gelek xelatên navneteweyî wergirtine, lê ya Astrîd Lîndgrên di cîhanê de ya herî mezin e.
Jean-Claude Mourlevat û Fawaz Husên ji sala 2016an de hevûdu dinasin û hezkirina wan ji wêje û edebiyatê re wan nêzî hev dike. Nivîskarê fransî ji wergêrê kurd re dibêje ku ew serbilind e. Belê, lehengên wî êdî ê bi zimanê kurdî bi piçûk û mezinên kurdan re bidin û bistînin û li deşt û çiyayên Kurdistanê bigerin.
Bi hêviya ku ev her çar çîrokên sivik û pir bi hêsanî têne xwendin bi dilê we piçûk û mezinan bin!
Jean-Claude Mourlevat
2021-09-30
