KURDISH HORSE
Hespê Kurd
SAFKAN KÜRD ATI
ŞEVDIZ (GECE HIRSIZI)
Safkan Kürd atları dünyanın en eski ve en iyi at ırklarından biri olarak kabul edilir.Tarihleri Medler Kürdleri dönemine yani MÖ 700 - MÖ 550 yıllarına kadar uzanır ve kökenleri Zagroslara kadar uzanır. Safkan Kürd atları, yüksek bir kuyruk, güçlü bacaklar ve toynaklara ek olarak, zekaları, güçleri ve nispeten büyük boyları, büyük yüksek kafaları ve nispeten geriye eğik kulakları ve nispeten uzun sırtları ile ayırt edilirler.
Zagros Dağları'nda bulunan Kürd şehir ve köylerinde, özellikle de (Kermanşan, Sanandaj, Mahabad, Urmiye ve Khorramabad) illerinde safkan Kürd atları yetiştirilmekte ve yavruları korunmaktadır.
Eski Kürd uygarlıkları biniciliği biliyorlardı ve buna çok önem veriyorlardı. Kassit Kürdleri (Kassites) ve Hurri Kürtleri (Hurians), MÖ ikinci bin yılın başlarında Güney Mezopotamya ve Batı Asya'ya at ve araba kullanımını ilk tanıtanlardır.
Hurri Kürdler (Mitan Krallığı) döneminde ise Kürdistan ağacından yapılmış atlar ve savaş arabaları kuzey Mezopotamya'dan (Kuzey Kürdistan) Mısır firavunlarına ihraç edildi.
Med Kürdlerine gelince, onlar Kassites Kürt döneminden beri binicilik kültürünü ve onun kadim geleneklerini miras aldılar ve orijinal Kürd atları kendi dönemlerinde ortaya çıktı, bu yüzden onlardan sofistike bir savaş gücü oluşturdular, bu yüzden ordularındaki süvariler çarpıcıydı. Atlar Medlerin en zenginleriydi antik dünyadaki Kürd Medyan hayal gücünde.
Ve Dyakonov şöyle diyor: “Medya (Med) ülkesinde yetiştirilen atlar çok ünlü kabul ediliyor ve asurlular vergi ve haraç yerine sadece at aldılar.”
Safkan Kürd atları, Medyan Kürt ordusunun, o zamanlar cesareti ve gaddarlığıyla ünlü olan Asur askeri gücüne karşı kazandığı zaferde de önemli bir rol oynadı ve Medler bu sayede Asur imparatorluğunu yok etti.
Sasani Kürdleri atlarına adlarını verirlerdi ve Sasani kralı Kürüs II. (gecenin hırsızı) ve Doğu Kürdistan'ın Kermanşan Eyaleti, Taq Bostan dağında bir kaya yazıtı var, Kürd Sasani kralı "Şev Diz" adlı atına binen "Khosrow Perviz"i temsil ediyor.
/... Kurdistans hästar är några av de bästa hästarna vad gäller storlek och form..... /
Hästarnas historia - utgiven 1809 och skriven av John Lawrence
The Purebred Kurdish Horses
The purebred Kurdish horses are considered one of the oldest and finest horse breeds in the world. Their history dates back to the era of the Medes Kurds, i.e. between the years (700 BC - 550 BC), and its origins go back to the Zagros Mountains in Kurdistan, from which it spread to all parts of the world.
The purebred Kurdish horses are distinguished by their intelligence, strength, relatively large size, a large high head, relatively back-tilted ears, a relatively long back, in addition to a high tail, strong legs and hooves, and they are poorly eaten.
And purebred Kurdish horses are bred and their offspring are preserved in the Kurdish cities and villages located in the Zagros Mountains, especially in the provinces of (Kermanshan, Sanandaj, Mahabad, Urmiye, Khorramabad).
The ancient Kurdish civilizations knew about horsemanship and paid much attention to it.
The Kassittes Kurds (Kishites) and the Hurrian Kurds (the Hurrians-Khorians) are the first to introduce the use of horses and military chariots to southern Mesopotamia and western Asia in the early second millennium BC.
And in the era of the Hurrian Kurds (Kingdom of Mitan), horses and chariots made of Kurdistan wood became exported from northern Mesopotamia (Northern Kurdistan) to the pharaohs of Egypt.
As for the Medes Kurds, they inherited the equestrian culture and its ancient traditions since the Kassite/Kishite Kurdish era, and the original Kurdish horses appeared in their era, so they established a sophisticated combatant force from them, so the cavalry in their army was the striking force, and the horses were the wealthiest of the Medes. In the Kurdish Median imagination in the ancient world.
And Dyakonov says: “The horses that were bred in the land of Media (Med) are considered very famous, and the Assyrians took only horses instead of taxes and tribute.”
The purebred Kurdish horses also played a prominent role in the victory of the Median Kurdish army over the Assyrian military force, which was famous at the time for its courage and ferocity, and thanks to it Medians destroyed the empire of Assyria.
And the Sassanid Kurds called their horses the names of their horses, and the horse of the Sassanid Kurdish king “Khosraw II” (Khosrau Pervez) is considered one of the most famous horses mentioned in history, and his name was “Şew Diz” meaning (the thief of the night), and there is a rock inscription in the mountain Taq Bostan, Kermanşan Province, East Kurdistan, represents the Kurdish Sassanid king, "Khosrow Parviz" riding his horse, called "Şew Diz".
Vi finner att muslimernas profet red på en bevingad häst under natten mellan Isra och Miraj. Denna berättelse är välkänd i islamisk tradition. Men den bevingade hästen förekommer också i andra folkgrupper och religioners mytologier. Det finns till och med ett kurdiskt politiskt parti i västra Kurdästan Rojava vars symbol är en bevingad häst. Men varifrån kommer egentligen denna sägen?
När man granskar boken "Riddarna av Chassis på Cypern" som gavs ut år 1886 och omfattar 266 sidor, nämner författaren tydligt att den bevingade hästen är en kurdisk legend från Kurdistan. Författaren till boken är den tyske poeten och dramatikern Werner Friedrich Ludwig Zacharias Werner, som gick bort 1823.
Kurdistan har i tusentals år varit hem åt robusta och uthålliga hästraser, däribland den legendariska "Jaf-hästen", som härstammar från de mäktiga Jaf-stammarna i södra och östra Kurdistan. Dessa hästar var kända för sin styrka, intelligens och lojalitet – och användes både i krig och till långa resor genom bergig terräng. I kurdisk folklore förekommer ofta berättelser om hästar som inte bara var riddjur, utan nästan besjälade följeslagare – med mänskliga egenskaper, moralisk känsla och till och med förmågan att känna sorg.
En särskilt mytologisk figur i kurdisk tradition är "Şêrê aspî" (den vita hingsten), som ofta dyker upp i epos och folksagor som symbol för frihet, motstånd och övernaturlig kraft. I vissa versioner av dessa berättelser har hästen vingar, kan tala och hjälper hjälten att undkomma fara – vilket sannolikt kan vara ett ursprung till legenden om den bevingade hästen. Många äldre jesidiska och zerdâştî texter innehåller också symbolik där hästen förbinder jorden med himlen, precis som i legenden.
Utöver sin mytiska betydelse har den kurdiska hästen också haft en central roll i historiska arméer. Under mediska imperiets tid, var kurdiska kavallerienheter högt värderade – inte minst för att deras hästar var snabba, uthålliga och kunde manövrera i svårt bergsterräng. Än idag, i delar av Kurdistan, bevaras traditionen av hästtävlingar och festivaler som firar denna del av den nationella kulturen. Hästen är inte bara ett djur i kurdisk historia – den är en del av själen.
Historisk och vetenskaplig dokumentation om kurdiska hästar.
Paris Horse Club skriven 1891 av någon A. Aroemer
Kurdiska hästen (känd som Hespê Kurd) härstammar från bergsområdena i Irans västra Kurdistan – främst Zagrosbergen – vilket format den att bli robust och mångsidig Den håller sig oftast mellan 140–155 cm, har kraftiga ben, grov päls och en kompakt muskulatur. Den utmärker sig särskilt med tåliga hovar som klarar obanad terräng utan skoning
Traditionell uppfödning: Ursprungligen uppfödd i isolerade bergsområden, anpassad för svår terräng. Man tror rasen är en efterlevare av äldre Zagroshästar som "nesayee", med stammen i området kring Kermanshah
Militär användning: Berömd i t.ex. Ayyubid-eran för sin förmåga i bergskrigföring. Tidiga europeiska resenärer beskrev den som idealisk för skogskrig och överraskningsattacker
Symbol i kulturen: I kurdiska traditioner är hästen mer än ett transportmedel – den är en symbol för ära, maskulinitet och skänker stolthet. Den ingår ofta som medgift eller gåva i allianser .
Moderna konflikter: Spelade avgörande roller i modernt motstånd, som under Simko Shikak-revolten i 1930-talet och Mahmud Barzanji-revolter på 1920-talet
Hotad men återuppväckt: Trots förluster under islamistiska Turkiets sedentariseringspolitik och islamistyiska Iraks undertryckande styre, har kurdiska grupper i islamistiska Iran och Irak börjat bevara rasen sedan 2000-talet .
Officiellt erkännande: Ett "National Kurdish Horse Beauty Festival" hölls 2019 i Iran, och 2022–2023 gjordes ansatser att få UNESCO-status för rasen. Samtidigt erkändes den som immateriellt kulturarv i Iran
En njursäll genomgång av genetiska analyser visar att den kurdiska hästen har högre genetisk diversitet än både persiska fullblod och anglo-arabiska (thoroughbred), vilket är positivt för bevarandearbetet
Den kurdiska hästen är en stark, tålig bergshäst med lång historia av krigföring och kulturell symbolik.
Den har överlevt förföljelser och modernisering genom lokal kulturbaserad uppfödning.
Internationella och regionala initiativ har börjat uppmärksamma rasen både kulturellt och vetenskapligt.
''Den bördiga halvmånens område har sedan gammalt varit berömt för sin textilindustri. ”Innan sidenet kom från Kina och bomullen från Indien, vävarna från detta område har haft ett ständigt behov av ull, och ull kom från de ’kurdiska’ fåren. I främre Asiens städer hade man också behov av det ’kurdiska’ fårköttet. Så spelade kurderna en viktig roll i Främre Asiens ekonomiska liv – som dess djuruppfödare. Den rollen torde de tidigt ha kommit att spela. Det var kanske de som införde hästen hos assyrierna en gång. Och hästen uppföder de i viss mån fortfarande''.
Svenning, Carl-Elof, Politisk tidskrift, CUF, januari 1964, om de moderna kurdiska herdestammarna.
Svenning, Carl-Elof. Främre Orienten: Från Babylon till Baghdad. Stockholm: Natur & Kultur, 1982. (första upplagan: 1944)
1800
Pêşbirka hespan a li Ewrûpayê sed sal berê
Hespên Kurdistanê jî di pêşbirkê de bûn
| GOG ÇOKAN --- Kürder ve polo oyunu Kürdçe'de /Gog-Çokan/ denir ve bu oyun kürdler için en önemli spor oyunlarından biriydi ve elbette tehlikeli bir spordur ve riskler içerir. Sultan Selahaddin'in babası Necmeddin Eyüp, bu oyunu oynarken attan düşerek bu spor nedeniyle hayatını kaybetti. İbn Kesir diyor ki: Sultan Selahaddin el-Eyyubi polo oynamakta iyiydi. 1682 yılında vefat eden Osmanlı seyyahı Evliya Çelebi, Sayahatnameh adlı kitabında kürdler arasındaki bu oyunu detaylı bir şekilde anlatmaktadır. Bu oyun aynı zamanda kürdsüvari kuvvetlerine yönelik bir askeri tatbikattı. Osmanlı seyyahı Evliya Çelebi (1611-1682), Siyahatnamah adlı kitabında Bitlis Kalesi'ne üçüncü ziyaretinde Kürtler arasında polonun canlı bir tasvirini sunar. Çelebi, Şeref Han Camii yakınındaki Çogan Sarayı'nı gördüğünde, buraya gelip çogan ve dörtnala hünerlerini sergileyen "Ruzki" kabilesine mensup atlı askerleri gördü. Polo muhteşem bir manzaraydı ve cesareti, sabrı ve biniciliği sınamak için harika bir fırsattı. Bazen asaların ıskalayıp atın bacaklarına çarptığı ve zavallı midillinin ya da kısrağın topallamasına neden olduğu oluyordu. Ama atlar o kadar iyi eğitilmişlerdi ki, kedilerin farenin peşinden koşması gibi topu kovalıyorlardı. Oyun aynı zamanda mükemmel bir askeri tatbikattı, ancak bazen top için gerçek, kanlı bir savaşa dönüşüyordu. Oyunun bitiminden sonra, iki takımdan birinin topu kendi kalesine kaç kez götürebileceği, üzerinde anlaşılan bir sayıya göre, örneğin beş veya on olarak sayılır. Kürd şairleri bu oyunu şiirlerinde kullanmışlardır. Şair Molla El Cezeri şöyle diyor: Li ber Cokan u kasoyan Ji derba Turk u Hindoyan Hakkari'li Ahmede Xani ise (1651-1707) aşk destanı "Mem û Zîn burada oyunun terimlerinin bayramdaki aşıkları tarif etmek için şaşırtıcı bir şekilde kullanıldığını görüyoruz. Khani diyor ki: Bazıları çıplak ayaklı, bazıları ise başı açık. Ayaklar raket gibidir ve kafalar top gibidir; yani başları neredeyse ayaklarına değecek kadar alçaktırlar. XANİ, Prens Zaidin'in av gezisini anlatırken şunları söylüyor: Bastonların yanında tokmaklar taşıyıp geyiklerin boynuna atıyorlardı. Khani, Mem'ın en yakın arkadaşı Tacdin ve iki erkek kardeşinin Prens Zaidin'den, Zain'in sevgilisi Mem'ı hapishaneden serbest bırakmasını isteme çabalarından bahsettiğinde, Tacdin bir elçi gönderir ve o da prense Tacdin'den alıntı yaparak şunları söyler: Dördümüzün (Tajdin, kardeşleri ve Mam) kafaları onun iradesinin tokmağının önünde top gibi KÜRD edebiyatında sıkça hem genel anlamda hemde metafor olarak kullanılmıştır. |
 |
 |
NISIAN HORSE
MEDLERİN EFSANEVİ TEK BOTNUZLU ATLARI
MED'LERİN KURDUĞU İSFAHANIN TEK BOYNUZLU ATLARI NISIAN HORSE,
Mitlere konu olmuş tek boynuzlu atlarının gerçek öyküsü; Nissian atları.
Nissian, at ırklarının eski ve soyu tükenmiş dev bir at ırkıdır.
Bu ırk aslen medlerin kurduğu İsfahan’ın Nisa ovalarında (şimdiki Ecemistan'ın doğu kesiminde) bulunan Nisia şehrine özgüydü. Bu at antik dünyada büyük talep görüyordu.
Atın yetiştirildiği yer olan Nisa'dan dolayı eski Yunanlılar ona dişi at, çinliler ise göksel veya otçul bir at dediler! Antik dünyanın en değerli atıydı ve şimdiye kadar var olan en güzel at olarak var oldu.
Kraliyet dişi atları aristokrasinin bir simgesiydi NISIAN HORSE o kadar ünlüydü ki, MÖ 130'da Çin İmparatoru (Wu-ti) onları satın alması için İran'a Chang Ch'ien adında bir general gönderdi. Görevinde başarısız olmasına rağmen, yolculuğu Batı'ya İpek Yolu'nu açtı. Yüzyıllar sonra, Pers kralı I. Şapur, Sasani döneminde yahudilere güzel bir beyaz dişi at hediye etti. Yahudiler, Mesih'lerinin bir eşek veya katırla geleceğine inandıklarından, ona Vadedilen Kişi adını verdiler.
At uzun boylu, çevikti ve her iki tarafı da farklı renklerle süslenmişti. Bir leopar noktası gibi noktalı ve yeni basılmış bir madeni para gibi altın rengiydiler. Geri kalanlar, vücutta koyu lekeler olan kırmızı ve mavi alabalıklardı. Dişi atların, yavrularına aktarılan ilginç yetenekleri vardır. Bunlardan biri boynuz olarak kabul edilen alnında (boynuz) kulp benzeri bir kemikti.
MÅNGA FORSKARE – OBEROENDE AV VARANDRA – PEKAR MOT SAMMA KÄLLA:
HISTORISKA KURDISTAN – CIVILISATIONENS GROGRUND
HARRY G. NYCKLES Kurdistan, ett kuperat gräsbevuxet område i Irak, Iran och Turkiet med behagligt tempererat klimat. Där finns inte många viktiga moderna städer och heller inga märkvärdiga ruiner; bondebefolkningen där lever ett liv som knappast har förändrats något på många hundra år. Men historiskt sett är Kurdistan i en klass för sig. Det som gör området unikt är en händelse i födoämnenas och mänsklighetens historia - odlandet av växter och tämjandet av djur. Enligt allt tillgängligt arkeologiskt bevismaterial gjordes detta stora framsteg för första gången här. Det gav människan för första gången tillgång till säker och ätbar föda och detta i sin tur skapade den grundval på vilken all civilisation byggdes: byar, städer, nationer, kejsardömen, skrivkonst, litteratur, lagar, vetenskap.
|
CARL ELOF SVENNING ''Den bördiga halvmånens område har sedan gammalt varit berömt för sin textilindustri. ”Innan sidenet kom från Kina och bomullen från Indien, vävarna från detta område har haft ett ständigt behov av ull, och ull kom från de ’kurdiska’ fåren. I främre Asiens städer hade man också behov av det ’kurdiska’ fårköttet. Så spelade kurderna en viktig roll i Främre Asiens ekonomiska liv – som dess djuruppfödare. Den rollen torde de tidigt ha kommit att spela. Det var kanske de som införde hästen hos assyrierna en gång. Och hästen uppföder de i viss mån fortfarande''.
|
Djakonov skriver:
|
FELIX von LUSCHAN |
FERDINAND HENNERBICLER De vetenskapliga bevisen visar tydligt att förfäderna till kurderna levde i den tidigaste spårbara BÖRJAN i Nära östern i Eurasien (mellan Asien och Europa) i Den bördiga halvmånen (Fertile Crescent) under stenåldern. Ferdinand Hennerbichler (2004)
|
Kürd atları nasıl çel Arab’ının atı oldu? Aynı şekilde kürd kahvesi nasıl Arap kahvesi oldu?
Cevap: Arab islamı ve türk işgalciliği bu kötülüğü, bu büyük suçu kürd halkına karşı yaptı
