LANDET ÄR TILL FÖR ALLA HOS
NATURFOLKEN
- Atahualpa, Vercingetorix och Sey Rizos land Kurdistan
Home | Destpêk | Ana Sayfa
Hos naturfolken äger man inte land, snarare är
det landet (naturen) som äger folket. Land är någonting
som tillhör alla. Man har förpliktelser gentemot naturen
(landet); att skörda jorden, sköta hemmet och familjen.
Då får man tillbaka för sina insatser i naturen.
Det man får, delar man med alla.
- Frågan är inte vem äger landet, utan
vilka landet äger. Därför att jorden är modern och folket är barnen.
Dessa kloka ord sades en gång av en vis kvinna för
att beskriva den olyckliga situationen för kurdernas ockuperade land Kurdistan.
Läs gärna mer om de verkliga villkoren för varför
Kurdistan delades i så många delar och ockuperades av
fyra, till och med fem olika stater, här nedan.
Men först ska vi kasta en snabb inblick i historen för två
andra folkgruppers öden; Inka indianernas och kelternas.
Detta för att ännu en gång påvisa den klassiska
kolonialismens, omänskliga och ständiga elaka ansikte; plundring, masslakt, förnekanden och lögner.
Teşîrês ulltrådspinnarkvinna från norra Kurdistan
Det kurdiska ordet "teşî" ulltrådspinnare - samma ord på gammal grekiska.. Varför?
Hönan eller ägget först? Detta har att göra med gemensamma rötter av de första "indo-europeiska folken som utvecklade
det indo-europeiska språket för cirka 11 tusen år sedan i öster om Kapadokien mellan floderna Eufrat och Tigris (Norra Mesopotamien)
där de första bondesamhällena började komma till" enligt en språksforskningsresultat
som publicerades i Nature i hösten 2003.
Tawantinsuyos historia i korthet
Professorn vid det ameikanska Universitetet UCLA och författaren
för den pulitzerbelönta boken Guns Germs and
Steel, Jared Diamonds berättar i
sitt omnämnda verk hur de europeiska kolonisatörerna plundrade
och ödelade rikedomarna i Latinamerika för cirka 500 år
sedan.
I och med de tydliga parallellerna mellan historien för Inkariket
Tawantinsuyo och kurdernas land Kurdistan, vore
det intressant att göra en snabb genomgång av Inkarikets
ödeläggelsehistoria.
Inkariket hade sin största utbredning då de spanska
conquistadorerna anlände år 1532. Under Inkarikets
höjdpunkt sträckte det sig från Colombia via Ecuador,
Peru, Bolivia till Chile och Argentina, det vill säga det var
mer än 4 000 km långt och täckte ett territorium
på mer än 3 miljoner kvadratkilometer. Inkariket eller
Tawantinsuyo fanns till i cirka 300 år.
Inkafolket saknade skriftspråk så det vi vet om Inkarikets
historia är det som hade bevarats i muntlig tradition och som
nedtecknades av spanjorerna.
Erövrare, krigare, upptäckare och äventyrare, kallades
conquistadorerna, som under 1400-1600-talen lade stora delar av Syd-
och Centralamerika under spanskt styre.
När Francisco Pizzaro anlände Inkariket
med sin armé år 1532 var huvudsyftet att hitta guld
och andra ädla råvaror och rikedommar för att ta
med sig tillbaka till Spanien.
Francisco Pizzaro upptäckte en svaghet hos det fredliga naturfolket
inka och utsatte dem för de mest grymma och hänsynslösa
folkmord. Concuistadorerna med sina dödliga och moderna handeldvapen
hade flera gånger större övertag över inkafolkets
spjutvapen, pil och bågar. Fransico Pizzaro tvekade inte att
fängsla kung Atahualpa och visa fräckheten
med att till och med åtala honom Atahualpa för att vara i förberedelse
för uppror gentemot hans legosoldater. Kung Atahualpa erbjöd
Pizzaro ett 50 kvm stort rum fyllt av guld och rikedomar om han
gick med på att frige honom.
Kung Atahualpa höll sin del av avtalet och lät inkafolket
samla allt guld som behövdes. Flera hundra lamadjur fraktade
guld och skatter under flera månader från hela inkariket
och rummet fylldes till bredden med dyrbarheterna. Men Francisco
Pizzaro anklade återigen kung Atahualpa med falska åtal.
Denna gång förklarade analfabeten Francisco Pizzaro Atahualpas
dödsdom. Domen löd, antingen brännas levande på
bål eller bli konverterad till kristendomen och sedan hängas.
Kung Atahualpa valde att bli hängd. Året var 1533.
Idag säger historiker att plundringen av Inkariket var så
stor att det inte går att ge en bestämd siffra. Men om
man ändå ska försöka uppskatta värdet
motsvarar det över 185 000 kilo guld (1) som har plundrats från
inkafolket. Allt unikt hantverk och ovärderliga skatter av
guld smältes ner och fraktades till Spanien. En del kom inte
ens fram pga de tungt belastade segelfartygen som var ett lätt
byte för sjörövare.
När forskarna pratar om att jordens oljeresurser sinar, är
det paradoxalt nog samtidigt som man hittar stora oljefynd överallt
i dagens Kurdistan, till och med på skolgårdar.
Den kurdiske författaren Mehmed Emin Bozaslan gav ut en kurdisk ABC-bok i Istanbul år 1968. Det var brottsligt tyckte den turkiska åklagaren som hade två åtalspunkter som är lika orättfärdiga
som Fransico Pizzaros falska åtal mot kung Atahualpa.
Bozaslan säger att den första åtalspunkten
löd: "Att utveckla det kurdiska språket."
Den andra punkten var "Att propagera för det
kurdiska folket."
Likheten och orsakerna är slående mellan hur de bägge
historiska urfolken koloniserades och behandlades.
Inkariket och Kurdistan har båda plundrats av en enda anledning;
deras naturtillgångar. I Kurdistans fall framförallt gällande enorma olje- och gasreurser.
OM DE EUROPEISKA IMPERIALISTISKA BLODSUGARNA INTE HETSAR UPP OCH UPPMUNTRAR ISLAM(ismen) MOT KURDERNA, HADE KURDERNA LYCKATS BESEGRA ONSDSKAN LÄTTARE OCH TIDIGARE
--- Kurder kämpar sedan 220 år oförtruttet och oavbrutet för sitt oberoende mot de ISLAMO-FASCISTISKA turkarna, araberna & perserna.
Spanjorerna kämpade för sitt oberoende mot araberna i 600 år, grekerna och serberna kämpade mot turkarna i 400 år. Till slut alla lyckades att förgöra sig från ARABISK & TURKISK HEGEMONI, FASCISM och RASISM i sina länder och kurderna kommer också göra det.
— Var så säker!
Galliens historia i korthet
Ett annat exempel på hur en civilisation pga sitt öppna
samhälle som gjort dem sårbara och förintetgjordes
av offensiva arméer, är kelternas frihetskamp
mot romarna.
Det sk "barbariska" keltiska samhället jämfört
med det sk "civiliserade" romerska samhället var
på många sätt mer humant och civiliserat.
År 59 f.Kr. anlände Julius Caesar
till Gallien för att utvidga Roms gränser
västerut och ta hem guld från de otaliga keltiska guldgruvorna
och betala av den växande romerska statskulden. Caesars våldsamma
framfart ledde år 52 f.Kr. till ett folkligt uppror lett av
kelternas kung Vercingetorix som slogs ned och därefter hamnade
nästan hela västeuropa inom det romerska imperiets gränser.
Vid denna tidpunkt hade kelterna lyckats bygga upp ett fredlig,
och ekonomisk välfungerande samhällsmodel som skiljde
sig mycket från romarnas. Kelternas transport och kommunikation
förband många städer av samma storlek och betydelse.
Alla vägar leder till Rom sade man redan för att Roms
samhälle var mycket centraliserat, kontrollerat och utformat
för att tjäna en enda plats i Rom, tjäna de fåtal
personer som styrde i staden.
Det keltiska Europa var annorlunda. Vägarna gick inte samma
plats för att det fanns inget centrum. Kelterna ville inte
centralisera makten och dominera andra. Kelternas samhälle
var förbundet över ett större område än
Romariket. Kelterna hade format sig själva till ett avancerat
samhälle. På vissa sätt mer avancerat än Rom.
Kelternas land var rik på järn, bly, tenn, guld och
silver. Smederna förvandlade det till värdefulla produkter.
Vapen och smycken som de handlade med ända i Afrika. Den primära
handeln skedde med Rom.
Varför invaderade Caesar gallerna? Caesar sade att han blev
tvungen till det då en här barbarer kallade helveterna
(dagens Schweiz), hade övermannat en romarvänlig här.
Caesar marcherade norrut och slaktade nobelt angriparna. Det var
en ärorikt seger som gav Caesar mängder av militärpolitiska
fördelar. Men det är något skumt med Caesars berättelse.
De flesta helveter var barn, kvinnor och gamla, 258 000 obeväpnade
civila, alla fanns angivna i dokument som man hittade i deras läger.
Det låter inte som en armé och det var det inte. Helveterna
var en keltisk stam på vandring som keltiska stammarna brukade.
Allt var mycket organiserat i deras samhälle. Listorna såg
till att alla fick mat och husrum.
Caesars vältränade armé gick 25 km söder
om Bibracte lös på folket, slaktade och fångade
en kvarts miljon av dem.
Helveterna skulle korsa område under Caesars bekydd. De bad
om lov och när han vägrade, tog dem vägen genom keltiskt
område. Caesar hävdade att Rom skulle skydda kelterna.
Vilken tur för dem!
Han "beskyddade" fler kelter i hela Gallien. Det var
hans jobb. Han hade utsetts till gallernas beskyddare! När
han hade skyddat färdigt, hade två miljoner kelter dödats
eller förslavats.
Varför?
Kelterna hade avancerat sig i konsten att prägla mynt. Det
finns keltiska guldmynt prägllad med Vercingetorix huvud på
från 100-talet f. Kr.
Om man jämför med romerska guldmynt från den tiden,
upptäckte man något intressant. Det finns inga. Inte
från när kelterna redan kunde prägla vid första
århundradet f Kr. Inte från när Caesar invaderade
Gallien. Kort efter erövringen började romarna tillverka
guldmynt.
Caesar visste något som historikerna precis hade fått
reda på. Man hade länge vetat att kelterna använde
guld till mynt och smycken men man trodde att de bara kunde få
metallen via handel. Kelterna bröt guld i omfattande mängder
i över 400 av Galliens guldgruvor. Kelterna satt på en
riktig skatt som gav tonvis med guld ständigt och inte behövde
romarnas guld ens de hade haft nåt. Det var romarna särskilld
Caesar som ville ha kelternas guld.
Caesar behövde kontanter till att betala sin skuld och militärangrepp
för karriärens skull. Kelterna kunde ge bägge delar.
Caesar var ivrig med att skaffa sig stora militär-politiska
vinningar genom att erövra Gallien som skulle ge guld till
hären och status i Rom.
Caesar skrev historien på sitt sätt så att alla
skulle se det som han och det blev sedan vår historia. Efter
erövringen hade han stulit så mycket guld att priset
föll med 25%. Han var så framgångsrik att han blev
diktator i Rom.
Hur avancerat kelternas samhälle var, var dem ändå
alltid barbarer i romarnas ögon.
I det avancerade keltiska samhället var kvinnorna fria medan
romerska kvinnor var inte medborgare ens, kunde inte bedriva handel
och var mycket isorlerade. Deras bröder, män eller fäder
bestämde över dem hela livet. Jämlikheten var större
i det keltiska samhället. De sociala reglerna var mycket mer
öppna så kvinnor kunde bli något antingen genom
att uppnå något eller ärva sin status. Det gick
inte i Rom.
Romarna efterlämnade böcker över sina liv och lagar
och historia, men kelterna skrev inte ner saker. Deras lagar och
litteratur fanns bara i muntlig form. Långt senare började
kelter tillverka böcker.
Professor Donnchadh O'Corrain vid University College i Cork berättar
om innehållet av den äldsta keltiska boken som finns
bevarad i biblioteket vid Tirinity College i Dublin: "I Rom
hade kvinnor låg status, medan barbarernas kvinnor brukade
ha större roll i samhället."
De första irländska lagarna skrevs på 600-talet
och är konskventa och ger kvinnor och barn status som inte
finns i det romerska samhället. En kvinna kan t ex skilja sig
från sin man om han är impotent, steril eller om han
föredrar att gå i säng med pojkar istället.
Om han slår henne kan hon skilja sig. Då tar hon med
sig alla sin egendom. Då får hon gifta sig igen.
Inte bara kvinnorna var skyddade enligt keltiska lag. De gamla
och senila, den mental eller fysiskt handikappade ska man försörja.
Småbarn har samma rättigheter som prästerna pga
sin oskuld. Det stod i skarp kontrast till Rom där oönskade
barn kastades ut som sopor.
Keltisk lag handlar om rättigheter och skylldigheter. Det
skiljer sig med Rom där det är familjens överhuvud
som gäller.
Kelterna hade ingen Rom, ingen huvudstad att ödelägga.
Kelterna hade ett avancerat samhälle på många sätt
var det mer avancerat än romarnas. Kelterna kastade inte barn
till soporna. Faktiskt stod det i lagen att familjer skulle ta hand
om gamla och handikappade. De gav också ersättning för
orättfärdigt kränkande."
Kelternas samhälle var inte underlägset Rom, men det
var annorlunda. Deras fria samhällsstruktur, gjorde dem sårbara
för romarnas hänsynslösa armé. Vilket Caesar
bevisade i Alecia. Kung Vercingetroix beordrade att gamla, kvinnor
och barn skulle i säkerhet. Det tillätt inte Caesar. De
lämnades att dö av svällt och törst inför
ögonen på sina söner, fäder och makar. 70 000
människor dog i Alecia och det var bara början. När
Caesar var klar beräknade han att han hade dödat en miljon
och gjort en miljon till slavar.
När Vercingetroix gav upp, gav det Caesar mer än en militär
säger. I 2000 år stod sig Caesars version av historien.
Vercingetroix togs till Rom där han var fängslad i fem
år. Därefter visades han offentligt att hedra Caesar
och avrättades.
- Vad de besegrade!
Den keltiska världen har inte gått förlorad, den
blev snarare medvetet förintad av ett hänsynslöst
imperium.
- Så vilka var barbarerna?
Romarna undrade själva det.
Cornelius Tacitus Romarrikets främste historiker som har lämnat
de viktigaste bidragen till vår kunskap om det tidiga romerska
kejsardömets historia förklarade mycket väl den misstolkade
innebörden mellan barbari och civilisation genom dessa lysande
ord: när erövringsarméerna i själva verket
i plundringens syfte erövrade de sk "barbarernas"
länder statuerade de istället själva det utmärkta
exemplet på barbari och lät därefter sina barbariska
lagar råda och kallade tillståndet fred:
"Om man vill styra världen gör det att alla andra
vill förslavas? Rån, slakt och plundring ger friheten
ett lögnaktig namn. Det skapar en laglöshet som kallas
fred."
Huvudaledningen till att Rom attackarede Gallien var helt uppenbarligen de stora rikedomarna i kelternas land.
Efter de två tragiska historierna om Inka indianernas och
kelternas frihetskamp som har stora likheter med kurdernas frihetskamp,
läs gärna den kortfattade dramatiska historien av kurdernas
land Kurdistan nu:
Vid foten av Agri-Ararat berget..
Kurdıska flıckor från Lachin 1960
Det finns idag fem ILLEGITIMA turkiska, arabiska, persiska och armenisk-azerbajdzjanska konstgjorda gränser på Kurdistans mark
Goran Candan
Kurdistans historia i korthet
Floderna Eufrat och Tigris har
sin källa och följer ner genom hela det avlånga
Kurdistans geografi söderut som också utgör %90 av den bördiga halvmånens geografi där för circa 12 år sedan civilisationen grodde. Landet Kurdistan har genom tiderna
varit farled mellan Europa och Asien. Handels- och upptäcktresande
från Europa for till Indien och Kina längs sidenvägen
som gick rakt igenom Kurdistans bergiga terräng. Det gjorde
även upptäcktresande Marc O'Polo från
Venedig som for över det bergiga Erz In Djan i Norra Kurdistan
vilket framgår av hans reseskildringar.
Kurderna härstammar från en av de tidiga indo-europeiska
stammarna som levde öster om Kapadokien
dvs i norra Mesopotamien och har spelat
en viktig roll i nära- och mellanösterns historia, inte minst i världshistorien.
Det kurdiska folket har
sitt ursprung från de forna gutierna (kyrtierna) som
levde och härskade i hela den nordvästliga delen av Mesopotamien
år 2100 f kr. Det var gutierna som bildade kurdväldet
Kardunijash i Babylonien. En av gutiernas kungar hette
Sherlek (utt. kärlek). Gutierna
härskade i de nämnda områdena ända fram till
år 900 f kr.
Enligt historiska källor, var det kyrtierna
vilka Alexander den Store gjort bekantskap med
på Zagros-bergen, som levde i de trakter där gutierna
hade levat. Det historiska och geografiska område, som idag
kallas Kurdistan, är urhem för kurdernas förfäder
gutierna, kyrtierna och kardukerna.
Det bergiga Ardalan i norra Mesopotamien anses
vara kurdernas riktiga urhem. Endast i mellersta Kurdistan, det
nuvarande Bothan där bertoshi-kurdernas oavhängiga klaner
höll till, har det gamla namnet karduker (omtalad i Anabasis-Ksenefon
430 fkr) bibehållits (2).
Kurderna har genom historien bildat imperier i nära- och mellanöstern.
Några av de främsta är Mederna 500-talet
f kr, Marwaniderna i Amîda på 1000-talet,
Shaddadierna 900-talet i Ganja i södra Kaukasien
och Ayyoubiderna från Persien till Egypten
på 1200-talet.
Första och andra delningen av Kurdistan mellan
ottomanerna, ryssarna och perserna
Kurdistan delades för första gången mellan det
ottomanska och det persiska riket i två delar, enligt det sk Kasr-î
Shirin avtalet år 1639. Vid denna
tidpunkt var expansionen mellan dessa två stormakter i näraöstern
storartad. Det första som dessa växande stater gjorde var
att dela landet Kurdistan i två delar och exploatera dess rikedomar.
En andra omgång av Kurdistans delning ägde rum i Turkmencay i 10 februari 1828 denna gång mellan Det ryska och persiska imperierna. Östra Kurdistan delades således i två delar och den delen som hamnade hos Det ryska imperiet kallas för Transkaukasiska Kurdistan.
Detta status quo bevarades fram till det ottomanska imperiets fall
och delning efter det första världskriget.
Nästa gång var det makter utanför mellanöstern
som hade avsikt att dela Kurdistan i ytterligare två delar.
Landet Kurdistan sträcker sig över geopolitiskt mycket
viktiga stora landsområden i norra delar av Mesopotamien som
har varit en viktig farled genom tiderna. Den kurdistanska
geografin den av historiker och vetenskapsmän uppkallade
bördiga halvmånen. I och med den höga bördigheten i detta landområde så har området blomstrat ekonomiskt och socialt genom tiderna genom tiderna.
Landet Kurdistan och dess folk är delat. På den ena sidan av gränsen står turkiska soldater och på den andra sidan de syrisk arabiska soldater och hindrar det kurdiska folket att träffas.
De flesta bröder, systrar och kusinner som delades av förra seklets super powers: England och Frankrike.
Kurdistans geografiska yta uppskattas till över 550 000 km2.
Den viktigaste vägen mellan öst och väst som kallades
sidenvägen gick igenom Kurdistans terräng. Många
främmande härar bland annat Alexander den Stores gjorde landerövringar
i detta område.
Runtom kurdiska städerna byggdes strategiskt placerade kullar
som fungerade som ett effektivt varningssystem mot främmande
arméers försök att ockupera området. När
en främmande här närmade sig, drog den civila befolkningen
sig tillbaka till Kurdistans höga berg. De kurdiska försvarsarméerna
bjöd på svårt motstånd när hären
passerade igenom de strategisk viktiga och trånga bergspassen, till exempel Ksenefons arméer på 400-talet fKr.
Den grekiska armégeneralen Ksenefons arméer led stora
förluster från kardukernas stora, dödliga och ytterst
snabba pilregn som avfyrades från enorma bågar med hjälp
av fötterna. De fungerade som strategisk placerade försvarskanoner
i de svårgenomträngliga bergspassen som gav stora förluster
för den främmande hären. Kurderna klarade sig många hundra år oavhängigt
tack vare dessa ogenomträngliga höga berg när det blev invasion av de främmande hären. Kurdistans bördiga dalar som i en gång i historien hade bidragit till mänsklighetens
utveckling genom bildandet och utvecklandet avde tidiga samhällen i det historiska Kurdistan var den främsta attraktionen för dessa främmande makter. Det är mämligen som forskarna menar att de första
samhällena uppstod i och med att odlingsrevolutionen ägde
rum i denna geografi och därför kallas detta landsområde
den Bördiga halvmånen eller civilisationens vagga. Många
arméer som färdades igenom det paradisliknande behagligt
tempererade kurdisktanska klimatet i norra Mosopotamien, ville ha
detta land till vilket pris som helst. Liksom dagens turkiska ockupationsmakt.
Kurdernas varaktigt delade Berlin: Nisebîn & Qamişlo. De vita nybyggda höghusen byggdes över ruinerna av den gamla stadsdelen i Nisebin som den turkiska islamistiska
ockupationsarmén förstörde mellan åren 2015-2017. Uppemot 15 000 civila kurder mördades och 50 000 kurder fördrevs från sina hem av den turkiska islamistiska ockupationsarmén
under de två åren bara i Nisêbin. I hela den norra Kurdistan som är under turkisk ockupation mördades 70 000 civila kurder och tiotusentals sattes i fängelse. En miljon kurder
blev utan hem och tvångsdeporterades till de turkiska metropolstäderna.
BILDEN: är tagen från den kurdiska staden Qamishlos sida. Qamishlo och Nisebin var en gång två orter till en enda stad. Den turkiska staten delade itu staden till
två delar 1923 då den turkiska satelitstaten bildades av de två ledande imperialistiska makterna England, Frankrike och Tyskland.
De arabisk-islamistiska arméerna nådde Kurdistans gräns under 700-talet. Då bjöd de icke-muslimska
kurderna på hårt motsånd som varade i många
hundra år. År 990 e kr stormade den kurdiske kungen
Marwan den högt belägna basaltstaden
Amîda (Diyar-î Bekr), långa tidsperioder Kurdistans
politiska och administrativa medelpunkt, vid övre Tigris, vilken
dittills varit ständigt arabisk-islamisk herravälde sedan
islams arméer gjorde erövringar från början
av 700-talet.
Den kurdiske kungen Marwan var likaså grundläggare
av en på sin tid berömd kungadöme. Marwaniderna,
som härskade hundra år bortåt Eufrats och Tigris
högland, hade även de andra murstäderna Mia-Farqin
(Sliva), och den bergige Bitlis inom sitt kurdvälde
(990-1096).
Sheddadider (951-1174) i norr och Hasawahidierna
(959-1015) i sydost var två andra kurdiska dynastier
som härskade kring Gandja och Kermanshah. Ayyubider (1169-1250) med den magnifike Saladin härskade
över hela den islamiska Mellanöstern från Perisen
till Egypten. Det officiella språket i ayyoubidernas kung
den magnifika Saladins palats var kurdiska.
I och med expansionen av islam, delade araberna vid senare tillfälla
upp Mesopotamien och dess angränsande områden efter efter
tre stamfäder i lika många delar eller landskap (diyar).
Dessa stammars tre stamfäder var Nesars söner Rabie, Nasar
samt Bekr. Bekir slog sig ner i Mesopotamiens nordligare del, i
övre Tigris bergland, som uppkallades efter honom; Diyar-î
Bekr.
Kurdıska barn i södra Kurdistan
Vid slutet av 1000-talet gjorde de nomadiska barbarerna från
mellersta asien intrång i nordligare Kurdistan och mindre
Asien. De var flyende stammar från torkan och hungern som
hade tvingat dem västerut. En del av dessa nomadstammar hade
valt vägen söderom det kaspiska havet och nått ända
till Kurdistan och mindre Asien. Akincilar dvs de turkiska anstomningstrupperna
som gick i spetsen av dessa nomadtåg, plundrade, slaktade och brände allt i sin väg för att bana väg för
de nomader som följde efter. Vid denna tidpunkt var det ett
ständigt motstånd mot islams arméer som tryckte
på Kurdistans, Persiens och hela den icke-muslimska Mesopotmiens
gränser sedan 700-talet e Kr.
De krigiska turkiska nomadstammarna som hade börjat bosätta
sig i Kurdistan och inre delar av mindre Asien, bytte religion och
gick förvånansvärt snabbt över till islam. Islams
arméer fick ny kraft i och med detta och allt motståndet
från de civiliserade folken i Mesopotamien slogs i spillror.
Kurdistan, Persien, inklusive hela Mesopotamien föll i islams
arméers händer.
Senare under det multinationella ottomanska riket, hade den kurdiska
provinsen Kurdistan varit autonomtstyrt med eget rättsväsende,
mynt och flagga.
Dansande kurder från Kurdistan delen i Kaukasus
Eğer kürd yönetici sınıfı, kürd lider, siyasetçi ve aydınları ülkelerini islam ümmeti'ne peşkeş çekip teslim etmemiş olsalardı, kürdlerin ülkesi Kürdistan bugün olduğu gibi asla işgal edilemeyecekti.
Çünkü kürd halkının fedakar evlatları, canıyla, kanıyla ve herşeyiyle Kürdistan'ı korumayı, Kürdistan'a yabancı işgal güçlerini sokmamayı, görevlerin en üstünü ve en kutsalı oarak biliyor.
(Peshmerga on the top of the mountain: The end of Mount Hundren overlook Hamilton Road-Rowanduz)
När Europa ockuperade det sönderslagna ottomanska imperiet 1919-1923
Europa fick äntligen som det ville: ockupera och stycka (oskadliggöra) det kalifat-jihadistiska Turkiet.
Europa var med all rätt rädd för de jihadistiska turkarna ända sedan 1453 då osmanerna erövrade Constantinopel från
det bizantiska imperiet. Europas mål var att stoppa islams blodiga svärd det så kallade jihad.
När Europa hade äntligen lyckats med det 1919-1923 gjorde Europa ett stort misttag, nämligen skapade en plast nation:
det så kallade västorienterade Turkiet som i själva verket var och fortfarande idag är en islamistisk stat och nation.
När Europa presenterar stolt ovetande om sitt nya verk: det islamo-fascistiska Turkiet
Turkiet fortfarande på sin ottomanska kalifat-jihadistiska väg
Ockupation av det JIHADISTISKA ottomanska imperiet
Le Petit Journal-1908-1
Tredje delningen mellan England och Frankrikes
vasaller (kolonistyre) Turkiet, Irak och Syrien
Allt som ett folk inte önskar sig hände det kurdiska
folket när den turkiska republiken bildades på spillrorna
av det sönderfallna ottomanska riket efter det första världskriget.
I början av 1920-talet bildades en ny turkisk stat, samtidigt
som en rad arabiska stammar blev befriade från den gamla vargen
- det ottmanska väldet. Vad hände med kurdernas autonoma
stat efer ombildningen av den turkiska staten? Det symboliska svaret
på denna fråga ser man i resultatet av det första
världskriget. Det verkliga svaret finner man i det brott som
begicks av de som skapade det nybildade Turkiet.
Den nationalistiska turkiske ledaren Mustafa Kemal Ataturk som
helt enkelt spelade räv genom att "glömma" sitt
löfte om att acceptera kurderna som denne tidigare utryckte:
"ett broderfolk" i den nygrundade staten. Kurderna hade
till och med räddat turkarna och fördrivit de främmande ockupanterna,
engelsmännen och fransmännen från hela landet.
Den turkiske landsfadern Ingiliz Kemal Ataturk som var det imperialistiska Englands lakej
en riktig mördare. Så fort han fick makten med hjälp av engelsmännen, började han hänga kurdiska de intellektuella och adel
för att förhindra en kurdisk statsbildning och frihet.
Den turkiske nationalisten och landsfadern Ataturk utförde flera folkmord på kurderna
Efter den ottomanska makten och dess allierade som det tyska imperiet, besegrade Österrike, Ungern och den ottomanska staten via de koalitionsstyrkor (Storbritannien, den tredje republiken Frankrike, ryska imperiet, Italient Förenta staterna), undertecknades senare vapenstillstånd mellan den ottomanska staten och det brittiska imperiet med koalitionens namn den 30 oktober 1918. Det undertecknades av den ottomanska ministeren Rauf Bey och den brittiska admiralen Somerset Arthur Gough-Cal Thorpe i Mudros hamn på den grekiska ön Lemons medan Ataturk var då general inom de ottomanska styrkorna.
Turkiets nationalförsamling, som inrättades i Ankara den 23 april 1920 av Mustafa Kemal Ataturk och hans anhängare blev Turkiets nya de facto-regering. Vapenstillståndet i Mudros reviderades av Lausannefördraget, undertecknat 24 juli 1923. Mustafa Kamal Ataturk blev den första presidenten för Republiken Turkiet från 1923-1938.
Efter att han blev den turkiska presidenten gick han hänsynslöst fram för och utförde etnisk rensnings krig mot det kurdiskafolket i norra Kurdistan - den delen som i Lausannefördraget gavs av England och Frankrike till Turkiet - USA motsatte sig denna delning av Kurdista. I Kochgiri folkmordet 1920-1921 slaktades tio tusentals kurdiska civila av Ataturks armé. Det var ett kurdiskt självständighets revolution som ägde rum i Kochgiri-regionen av norra Kurdistans Sivas-provinsen i februari 1921. I denna kurdiska revolutionen deltog båda stora kurdiska tros inriktningar alawi och sunnikurder. Revolutionen kvästes i juni 1921. 113 av kurdiska ledarna dödades, 159 fängslades och tiotusen oskyldiga sicila med barn och kvinnor dödades.
Ett kurdiskt hus som är byggt med ett mycket gammalt arkitektur teknik
Dessutom startade Sheikh Said-revolutionen 21 mars 1925 en planerad revolutions uppror mot Turkiet som leddes av Sheikh Said och startade i staden Piran och spred sig sig snart så långt till omgivningen i Diyarbekir, Lice, Farqin, Xarpet, Colig med omnejd.
Några år senare började den kurdiska Ararat revolutionen 1927-1930 och Kurdistans Republik Ararat utropades 1927.Revolutionen leddes av general Ihsan Nuri Pasha. Den 21 juli 1930 hade det turkiska bombardemanget med isnsakkade engelska flygplan Letov 16 ödelades många kurdiska stöder. Under operationen mobiliserade den turkiska militären 66 000 soldater och 100 flygplan. Folkmordet mot kurderna fortsatte tills 1932.
Slutligen undertecknades Saadabadfördraget av Turkiet, Iran, Irak och Afghanistan den 8 juli 1937 och varade i fem år. Fördraget undertecknades i Teherans Saadabad-palats tillsammans med Afghanistans kung Mohammed Zahir Shah. Målet var att bistå Turkiet med att besegra det kurdiska folkets frihetssträvan.
En kurdisk familj, c1950 Diluk (''Anteb'')
Lausannekonferensen
På spillrorna av Tysklands gamla koloni* det ottmanska riket,
började en ny statsbildning. Vid en konferens i Lausanne,
21 november 1922 reviderades freden i Sevres
20 augusti 1920 där bl a Turkiets nya gränser fastslogs.
I själva verket blev Lausanne-avtalet ingenting annat än
godkännandet av en politisk triumf för Turkiets ockupation
av Kurdistan samt ett internationellt erkännande av Kurdistans
delning mellan övriga nytillkomna angränsande stater, Syrien
och Irak.
Den största delen av landet Kurdistan som hittills varit flera
autonoma furstendömen (Djizir, Baban, Ardalan) i den multinationella
ottomanska sammansättningen, lämnades till den nyskapade
turkiska republiken. Näst största delen tillföll
Iran och två delar gick till irakiska och syriska araber.
Så slutade historien om denna motståndskamp mot främmande
makter. Kurderna deltog och ledde detta mostånd, vet
man i slagfälltskampen vid de kurdiska provinserna Ruha, Diluk,
Gimgim, Meresh, Semsûr. Kurderna kämpade mot engelsmännen
och fransmännen som ockuperat delar av det döende ottomanska
väldet. Senare med anledning av de hjältemodiga insatser
som kurderna vid dessa städer gjorde, döptes de kurdiska
städerna om med ganska smickrande namn i turkiska
av det turkiska parlamentet. Några exempel: Ruha,
döptes t ex om till Sanli Urfa = dvs Berömd Urfa.
Dilûk döptes om till Gazi Antep = dvs
Veteran Antep. Gimgim döptes om till Kahraman
Maras = dvs Det hjältemodiga Meresh och Semsûr döptes om till Adiyaman = dvs Hjältenamn. Men
det var kurdernas grannar (turkar, perser, och araber) som fick
den totala fördelen i denna kamp.
En typisk kurdisk familj från Kaukasus
För att bilda en oberoende kurdisk stat, startade under ledningen
av den kurdiske ledaren Sheik Said ett uppror i
Diyar Bekr 1925 som blodigt slogs ned av den
nya republiken. Den nybildade turkiska staten bekylldeSheik Said uppror vara för att bakåtsträvande, fanatiskt,
religilöst.
Sheikh Said med sina vapenbröder tillfångatogs
och hängdes vid torget Derê Chiyê och
deras kvarlevor kastades i en grop. De turkiska makthavarna byggde
ett biopalats (Yeni Sehir Sinemasi) på platsen där den
kurdiska upprorsledarenSheik Said och hans följe
hade kastats i en grop och till dags dato år 2007 ligger de fortfarande
ligger där. Numera har biopalatset byggts om till ett gigantiskt sjukhus.
Kurder från den kaukasiska delen av Kurdistan, cirka 1940
Kurdistan delades i fyra
och till och med fem delar
Här hittar vi svaret på varför
Kurdistan delades i fyra delar, förtrycktes och förtrycks
ända tills in i våra dagar.
Kurdistans delning innebar att kurderna förtrycktes och deras
nationella identitet förnekades. Kurderna utsattes för assimilering
och förintelse enbart pga Kurdistans rikedomar. Det är den främsta
anledningen till varför Kurdistan ockuperades och delades.
Vid sekelskiftet hade de engelska och franska
strävandena, att positionera sig i de nyupptäckta oljerika
områdena i Mellanöstern nått kulmen. Det
är just dessa två stormakter som orsakade att Kurdistan
styckades mellan många stater. Det kurdiska folket lider fortfarande
pga detta.
Nedan hittar ni en passage ur sociologen Dr Ismail Besikcis*
artikel i tidskriften Serbesti (frihet), nr3/2005
och längst ner hittar ni texten om humanisten, frihetskämpen
Ismail Besikcis intressanta liv och gärningar.
Här nedan gör Dr Ismail Besikci en genomgående
ekonomisk och politisk analys om bakomliggande orsakerna som ligger
i grund för Kurdistans delning.
"Man förnekar rätten till de kurdiska
självständighetskraven genom att påstå att
Kurdistan har aldrig varit en stat. Detta är en mycket felaktig
ställning. Att det funnits eller inte funnits kurdiska stater
i historien kan man naturligtvis diskutera med vetenskapliga metoder,
men låt oss anta att det inte fanns någon kurdisk stat
i historien. Det är inte logiskt att påstå då
att det inte skall existera en kurdisk stat i nutid eller i framtiden
bara för det. Därför att frihet är
en universal passion. Alla strävar vi efter frihet.
Alla vill vi leva i frihet. Detta är människans outtömliga
kampvilja för sina grundläggande fri- och rättigheter."
Man kan numera konstaterna att det finns en stor omfattande och geografisk avgränsad kurdisk nation som saknar stat. Dessutom finns också, sedan år 1991, faktiskt också en erkänd kurdisk statsbildning nämligen: Irakiska Kurdistans Federala Stat. Den ideala målsättningen är att få stat och nation att sammanfalla som inbegriper och tolererar olika etniciteter i samma statsbildning. (Detta stycke är tillagt, januari 2010)
"Under andra världskriget fanns det bara 4 eller 5 suveräna
stater i Afrika. Idag är däremot detta antal över
50. Det fanns inte Gana, Senegal, Togo, Benin, Ruanda, Burundi,
Chat, Somali, Djibuti, Eritrea, Gine Bissau osv, osv i
historien före andra världskriget.
Den 10 december 1948 publicerades Den Globala Deklarationen
om Mänskliga Fri- och Rättigheter. I denna deklaration
stod det om frihet och oberoende för de förtryckta nationerna
och länder. Men ingen av dessa krav och principer tillämpades
för kurdernas fördel.
De kurdiska kraven för frihet beaktogs inte heller av det
beslut [1514(XV)] som Förenta Nationerna tog.
Enligt ett Förenta Nationernas beslut från 14 december
1960 som publicerades som en deklaration stod det: "alla
nationerna har lika värde och de har rätt till självbestämmanderätt
utan att särskiljas på hudfärg, kön, språk
eller religion. Att man respekterar folkens grundläggande rättighet
till frihet att leva sida vid sida i fred och harmoni."
Men ingen av dessa principer tillämpades för kurdernas
fördel.
Trots Förenta Nationernas deklaration om mänskliga fri-
och rättigheter fortsatte denna orättvisa att drabba kurder.
Man har alltid sett mellan fingrarna när det gäller den
kurdiska frågan. Ingen paragraf av det föredrag som Förenta
Nationerna godtog, tolkades för att ge kurderna deras rättigheter.
Man har alltid försökt att hitta en förevändning,
som t ex att dessa stadgar och principer skulle endast gälla
för de förtryckta och förslavade nationer där
det finns ett geografiskt avstånd mellan kolonisatörer
och själva kolonin.
Den engelska kolonialist maktens armé i den oljerika kurdiska staden Kirkuk 1918
I kurdernas och Kurdistans historia finns det två viktiga
europeiska stater: England och Frankrike. När man granskar det första
kvartalet av 1900-talet, de största imperialistiska staterna
i denna tid är England och Frankrike. England är den imperialistiska
staten nr 1 och strax efter den kommer nr 2 Frankrike - den andra
imperialistiska staten i dåvarande värld. I kurdernas
och Kurdistans historia har just den största fördelningen
av landet skett under denna tidsperiod. Dagens kurdiska, kurdistanska
status har bestämts just i denna tidsepok.
Efter Första världskriget, vid Lausannekonferensen , (21 november 1922) reviderades freden i Sévres
(20 augusti 1920) där bl a Turkiets nya gränser fastslogs.
Detta avtal blev ingenting annat än godkännande av en
politisk triumf för Turkiets ockupation av Kurdistan samt internationellt
erkännande av Kurdistans delning mellan övriga nykomliga
vasallstater, (Englands) Irak och (Frankrikes) Syrien.
Dessa två stater, England och Frankrike har alltid varit anti-kurd.
Varken det är vänsterregeringar eller höger eller
liberaler, har regeringarna i dessa länder alltid följt
en anti-kurd politik. De har alltid bibehållit goda relationer
med de stater som förtryckt kurderna. Dessa stater som förtrycker
kurderna har varit främsta bundsförvanter eller vasallstater
för England och Frankrike.
Efter det första världskriget, uppstod behovet av en
ny organisering mellan länderna för att försvara
och bevara freden i världen. Detta behov fortsatte även
efter det andra världskriget. Både Nationernas Förbund
och Förenta Nationernas tid publicerades många slutdekret
och deklarationer för att bemöta detta behov och säkerställa
nationernas frihet, mänskliga rättigheter och säkerheten
i stort. Man har strävat efter för att efterleva dessa
principer och deklarationer. Men vad innebar dessa dekret och deklarationer
för kurderna? Å ena sidan har vi de internationella freds-
och frihets organisationer och å andra sidan har vi kurdernas
påtagligt dåliga situation idag.
Efter det första världskriget rasade det österrikisk-ungerska
Imperiet, det Tyska Imperiet, det ottomanska och Ryska Imperierna.
En socialistisk stat bildades i Ryssland i 1917. De segrande staterna
i det första världskriget, England, Frankrike och Italien
skrev under ett föredrag med Tyskland (Versailles 7 maj 1919),
Österrike (Saint Germain 10 september 1919), Bulgarien (27
november 1919), och Ungern (4 juni 1920). Till sist skrev man under
ett föredrag med det förlorande ottomanska imperiet (10
augusti 1920). Dessa föredrag skrevs under inför Fredkonferensen
i Paris i den 18 januari 1919.
Två år efter det första världskriget, började
man med kulisserna för att skapa en internationell politisk
organisation för att förebygga krig och bevara freden
och säkerheten i världen. Dessa diskussioner hölls
i synnerhet i Schweiz, Holland, England, Frankrike, USA. Det var
diskussioner som senare bidrog till att Pariskonferensen
samlades. Pariskonferensen gjorde sitt bästa med
att förbereda bildandet av Nationernas Förbund. USAs president
Wilson deltog mycket aktivt för att denna organisation
skulle bildas. Paris Konferensen godtog den betydande positionen
av Nationernas Förbund den 10 januari 1920. Det var 5 stater
som var de mest framträdande i besluten i Paris Konferensen.
Dessa var USA, England, Frankrike, Japan och Italien.
Bland dessa 5 stater var det England och Frankrike som var de slutgiltiga
makthavare i detta politiska initiativ. Det blev så att i
praktiken var det alltid dessa två stater som i själva
verket tog alla besluten åt Nationernas Förbund.
Den amerikanska presidenten Widrow Wilson (1856-1924) presenterade en 14 punkters förslag om fredens bevarande i världen
på Freds- och säkerhetskonferensen 1919 i Paris:
"För att förebygga krig och konflikter i världen måste alla nationer få uppnå sitt oberoende
och frihet genom en nationalstat".
Men de engelska och franska imperiaisterna hade en annan plan: att fortsätta med kolonialism.
Under första världskriget proklamerade USAs president
Wilson en sk ’14 punkter’s principer. De internationella
relationerna skulle omformas efter dessa principer. Pariskonferensen
godtog dessa principer. President Wilsons princip nr 12
bland de "14 principerna" löd: "När
man beaktar rätten till suveränitet för turkarna
i det ottomanska imperiet, då skall de icke-turkiska minoriteterna
som utgör det multinationella ottomanska sammansättningen,
skall ges autonomi." Detta var en princip som innehöll
självbestämmande rätt för nationerna. Denna
princip försvarades av bolchevikerna i Ryssland också.
I den 22 paragrafen av Nationernas Förbunds deklaration framgick
att bilda vasallstater. Vasallregimerna, är med andra ord ett
kolonistyre. Det var tre typer av vasallregimer i regionen:
Vasallstat Typ A: Vasallregimer bildades i de
landområden som frigjort sig från det ottomanska imperiet.
Enligt denna nya politiska landsfördelningen bildades engelska
vasallregimer i Irak, Palestina och Jordanien, och en fransk vasallregim
i vardera Syrien och Libanon.
Vasallstat Typ B: Denna typ av vasallregimer skulle
bildas i gamla Tysklands kolonier. Ruanda och Burundi skulle omfattas
av den belgiska vasallregimen. Kamerun och Togo skulle tillsammans
omfattas av engelsk-fransk vasallregim. Tanganika (Tanzania) skulle
tillfalla under den engelska vasallregimen.
Vasallstat Typ C: Dessa vasallregimer skulle bildas
i länder i Afrika och i de sydostasiatiska Stillahavs öarna.
Under 1900-talet var dessa länder engelsk kolonier: Sydafrika,
Nord Rodezia (Zambia), Syd Rodezia (Zimbabwe), Becceuland (Botsvana),
Syd Väst Afrika (Namibia), Kenya, Uganda, Sudan, Sierra-Leone,
Nigeria; Guld-Gulfen (Gana).
Marocco, Algeriet, Tunisien, Gambia, Det Franska Väst
Afrika, Det Franska Ekvatoriska Afrika, Madagaskar var franska koloniländer.
Angola, Mocambik, Gine.Bissao, pourteguisiska, Väst Sahara,
Rio Menhi (den Ekvatoriska Guinea), spanska, Kongo (Zaire), belgiska
kolonier. I Eritrea och Libien hade italienarna bildat
kolonistater.
Under Paris Fredskonferensens och Nationernas Förbunds tidsepok
har det slagits största slaget med enorma konsekvenser som
påföljd ända in i våra dagar mot kurderna.
Man kan säga att den kurdiska frågan härstammar
från denna tid. Om under Nationernas Förbunds tidsepok
när vasallregimer typ A bildades,
hade man bildat en kurdisk vasallstat, då skulle det inte
finnas en fråga som heter kurdisk fråga eller förmodligen
den skulle inte vara så betungande och svår som idag.
Om man bildade en sådan kurdisk vasallstat, då skulle
det betyda att man skulle som i övriga vasallnationer dra en
politisk gräns. Detta skulle i sin tur leda till att kurderna
eller Kurdistan kunna så småningom bli självständig.
Det blev inte så. Under Sevrés och Lousanneföredraget,
styckades kurder som folk och Kurdistan som land i olika delar -
varje del tillfall till en annan stat. Detta är en mycket stor,
mycket tung orättvisa som har riktats mot kurderna. Denna orättvisa
i sin tur har lett till att det har blivit allvarligare konsekvenser.
Det är mycket naturligt att vara mot denna orättvisa och
sträva emot denna orättvisa. Denna attityd i sin tur är
en rättmätig attityd.
Karta över de imperialistiska makternas ockupation och fördelning av Näraösterns (ändrades till Mellanöstern) länder:
THE MOSUL QUESTION, 1926 Vladimir Fedorovich Minorsky 1926
Den internationella och framförallt den europeiska ordningen
från historien som har allvarliga påföljder för
det kurdiska folket, bör kritiseras hårt. Man bör
kritisera gamla Europa, nya EU för detta historiska misstag
och kräva att man rättar till misstaget. Man bör
fråga: varför President Wilsons
sk "14 Principer" som förespråkar
nationernas självbestämmande rätt inte tillämpats
för kurderna? Kurder har rätt att självbestämma
över sitt öde, över sin framtid enligt dessa de internationella
föredrag och principer. De ovannämda huvudaktörerna
i Kurdistans fördelning England och Frankrike har blankt struntat
i detta. Dessa två stater har en ledande roll även i
EU. De bör inte följa de gamla koloniala, förlegade
kurdistanpolitiken.
Man kan fråga varför har
man inte bildat en kurdisk vasallstat som tillhört England
eller Frankrike under tiden för Paris Fredskonferens och Nationernas
Förbund?
Av vilken anledning delade man upp
det kurdiska folket och deras land Kurdistan? När
man får svar för dessa frågor, får man även
svar för den mörka politiska perioden i Mellanösterns
politik under början av förra seklet. Dessa avslöjanden
har gemensamma sidor likaväl med Turkiet, Irak, Syrien och
Iran. En stor del av Mellanöstern och därmed hela Europas,
världens moderna historia.
Det arabiska folket också delades. Men de delades som olika
vasallstater. Men kurder och Kurdistan delades mellan de starkaste
två stater i Mellanöstern: Turkiet och Iran samt de två
nya vasallstaterna Irak och Syrien för att assimileras och
förintetgöras. Detta skedde till synes med de viktiga
två europeiska staternas goda minne."
Kurder från den kaukasiska delen av Kurdistan, cirka 1940
**
Svaret som Ismail Besikci försöker ge är att det som vi tidigare
hört men hittills inte sett vägen till det; är de
rika oljefyndigheterna i Kurdistans mark, samt de bördiga mesopotamiska
områderna som de stora makterna alltid och gärna velat annektera. Besikci ger
det rätta svaret medan han ställer dessa två frågor
med stark betoning. Svaret som vi förstår är att
Kurdistan måste tappas på sina oljekällor och andra
rikedomar. Det har sagts ju att kurdernas rättigheter är
dränkta i den svarta oljan.
Historiens första största flygräd ägde rum i
början av 1920-talet i bombardemanget av den kurdiska staden
Suleimania i Södra (irakiska) Kurdistan då engelsmännen
hann vara först med att göra ett flygrädd med en
av de första flygplantyperna. Fler plan flög tillsammans
för att genomföra uppdraget än ett enda plan dittills
brukade göra. Deras fiende var den kompromislöse kurdiske
kungen Mahmoud Barzendji som inte gick med på
engelsmännens krav att ge sig till engelska styrkorna som hade
ockuperat Irak. Mahmoud Berzenci tillfångatogs och skickades
i exil i Indien.
Enligt de engelska militärspioner som hade under långt
tid verkat för drottningens olje- och rikedomsökande strävan
i Mellanöstern, hade Irak en god potential av att inneha världens
största oljesprutande brunnar. Frankrike som hade samma ambitioner
som England, måste också ta sin del av kakan och var
redan på plats och sökte sin del av olja i Syrien och
Libanon.
Det är vida känt att många militäroffcerare
från den kungliga engelska underrättelsetjänsten
(t ex Major Noel), från Tysklands underrättelsetjänst
(Karl Hadank), opererade i området i många år
under täckmanteln upptäctresande, språk och civilisationsforskare,
mm.
Anledningen till att de lade sig i Mellanösterns politik var
den klassiska anledningen, nämligen att ta hem rikedomar från
den delan av världen. Att detta var ett land, att människorna
i dessa länder hade rätt att exploatera sina egna rikedomar
själva struntade man blankt i.
Det är högtid att korrigera orättvisorna från
denna tid för fred och frihetens fortlevnad, därför
borde man ge tillbaka kurderna deras stulna rättigheter.
När Lousanne avtalet undertecknas.. ett stort svek för det kurdiska folket.. kurdernas land styckades och gavs till fyra islamistiska regimer, Turkiet, Iran, Irak och Syrien
Lausanne-fördraget orsakade ett grymt och allvarligt folkmord och massaker på kuırderna. Lausanne-fördraget är legitimeringen av det folkmordet som utövades på det kurdiska folket.
De stater som delade Kurdistan, baserat på Lausanne-fördraget, genomförde folkmord mot kurderna i samarbete med turkarna, araberna och perserna. Av dessa var den stat som begick det mest systematiska, brutala och hänsynslösa folkmordet mot kurderna är den islamistiska turkiska staten. En sak som skiljer den turkiska staten från andra stater som delar Kurdistan med avseende folkmordet som den har drivit i ett sekel med all sin brutalitet utan att ta det minsta steget tillbaka. Turkiet begick blodiga massakrer många gånger i Kurdistan under detta århundrade. Bland dessa är massakrerna Zilan (1921) och Dersim (1938), Diyarbekir-Bingol (1925-1930) och Hendek (2015-2017) de blodigaste. Efter den turkiska statens brutalitet mot det försvarslösa kurdiska folket genomfördes en stor massaker på kurderna av den rassistiska, islamistiska arabnationalistiska irakiska staten i södra Kurdistan mellan 1986-1989. Irak dödade 150 000 kurder i södra Kurdistan på tre år. Kurderna tar första platsen bland de folk som utsätts för folkmord under förra seklet. Judar och armenier följer efter dem. Som sagt lämnades Kurdistan i ruiner under förra seklet då det fortfarande pågående kurdiska folkmordet börjades genomföras med hjälp av Lausanne-fördraget.
Turkiet MARGINALISERAR och TVÅNGSFÖRFLYTTAR kurderna
Kurdên Gurcistanê
Den röda Kurdistan republiken 1923/ 1991
Två år efter Sovjetunionens fall 1991 fördrevs de kaukasiska kurderna bort från sina hem av armenier och azerbadjaner..
Många kurdiska städer tömdes på sin befolkning, tusentals människor mördades.. Det var en etnisk rensning, ett folkmord som armenierna gjorde sig skylldiga til!
Utan att tänka på att deras eget folk hade också råkat ut för ett sådant fasansfullt öde begick armenierna kallblodigt samma hemska brott.
Kurderna fördrevs från sina egna hem för att de saknar en stat, en egen stat som kan skydda dem och deras land Kurdistan mot invasion och folkmord.
I kaukasiska Kurdistan ropades en oberoende kurdisk stat under namnet Röda Kurdistan 1923, men den störtades senare av Stalin 1930.
Efter Sovjetunionens fall 1991 försökte de trans-kaukasiska kurderna att skapa en egen stat en gång till under namnet Kurdistan Republiken Lachin då attackerades de av både Armenien och Azerbadjan. Kurdistan Republiken Lachins grundare och ledare Vakil Mustafaev lever idag i exil i Italien.
Kurder har inte kommit från någonstans till detta området. Historien berättar för oss att de första kurdiska imperierna bildades här i Kaukasus. Många kurdiska små och stora furstendömen och imperier har bildats genom årtusenden just i denna geografi.
Det äldsta kända kurdiska imperiet gutierna (2700 fKr) bildades i Kaukasien och huvudstaden var Ganja som numera är under azerbadjansk styre.
Detta område är också en del av Kurdistan, en väsentlig del av Kurdistan.
Kurdistan är förresten som många kurder inte vet det än, inte delats till fyra delar utan det delades tyvärr till fem delar! I denna del som också kallas för kaukasiska Kurdistan har kurderna alltid levt och bott där och fortfarande lever där.
Kurdistan delades för första gången mellan de persiska och ottomanska imperierna 1631, den andra gången mellan Persien och Ryssland 1828, den tredje gången med aktiv ledning av England och Frankrike mellan de nyskapade och konstgjorda nationerna Turkiet, Irak och Syrien 1923. Det vill säga kurdernas land har delats tre gånger och till fem delar!
Kriget i Kaukasus som är mellan Armenien och Azerbadjan handlar just om att vem som ska göra anspråk över dessa kurdiska områden som egentligen heter Lachin men är mera känd under det azerbadjanska namnet Karabagh.
Den 17 maj 1991 attackerade den armeniska armén Lachins alla städer och dödade tusentals civila kurder. Närmare 500 tusen kurder fördrevs från kaukasiska Kurdistan Lachin.
I denna bild ser man att en del av de fördrivna kurder som måste fly från den armeniska armén genom göga kaukasiska bergspassen för att kunna rädda sina liv.
När turkarna hade massakrerat armenierna hade många kurder gömt undan armenierna från en säker död. Men nu jagas de av själva armenierna..!
Nödvändigheten av en kurdisk stat
Vid ett senare tillfälle skriver Ismail Besikci om kurdernas
naturliga rättigheter som de grundläggande mänskliga
fri- och rättigheter som detta innebär att bilda en egen
stat och leva i fred och harmoni i det fria fosterlandet:
"Även under de mest svåra poilitiska villkoren,
bör kurderna häva sina nationella, rättigheter. De
bör deklarera att dessa rättigheter kommer inte på
något sätt att utgöra något hot mot någon.
Det som är onaturligt, det är de politiska villkoren i
efterkrigstiden i och efter första världskriget (1920)
som lämnade kurderna utan status. De som vill förstå
kurdernas situation väl, bör väl gå igenom
händelseutvecklingen och dess slutsatser i 1920-talet.
• Hur kom “Irans Kurdistan”, Iraks Kurdistan”,
“Syriens Kurdistan” och “Turkiets Kurdistan”
till?
• I den frihetliga epoken för nationernas rätt till
självbestämmande hur kom det sig att kurder som nation
och land delades i stycken och fördelades mellan olika statsmakter?
• Hur och varför råkade kurderna ut för
den förbannelsen?
Dessa punkter bör naturligtvis vara ämne för utredning.
Utöver allt detta bör vi utreda hur och varför den
internationella världsordningen skapade en opinion mot kurdernas
nackdel. Detta bör vara ett ämne för kurderna att
utreda, att förstå. Varför den internationella världsordningen
efter Pariskonferensen 1919 skapades i en sådan stort utstreckning
mot kurdernas nackdel bör kritiseras av kurder med välgrundad
fakta och källor. Kurdiska intellektuella, kurdiska författare,
kurdiska journalistkåren, bör kunna diskutera denna tidsperiod
tillsammans med de västerländska akademikerna, författarna
och journalisterna.
Kurds Autochthonous People
Freds och samarbete konferansen 1919 i Paris
Den amerikanska presidenten Wilsons på freds och samarbetskonferensen 1919 i Paris att Kurdistan inte skulle delas och både kurderna och armenierna ska få varsin egen stat.
Dåtidens superpowers nr 1 England och nr 2 Frankrike motsatte sig detta förslag. De var inte ute efter en lösning av Mellanösterns nationella frågor, utan tvärtom de var ute efter att förvärra de befintliga nationella motsättningarna genom att dra nya konstgjorda gränser i Mellanöstern och skapa nya tillgjorda nationer som Irak, Syrien och Turkiet där de olika etniska och religiösa befolkningar sattes mot varandra genom de nya gränsdragningarna. Man delade kurdernas land Kurdistan och placerade regenter som representanter för minoriteter över majoritetsbefolkningar. Som sunnitiska majoriteten i Syrien fick styras av Asad diktatorn som tillhörde en shiitisk minoritet. I Irak let man den sunnitiska minoritetens representanter, (senare Saddam) styra över den stora shiitiska majoriteten.
Detta gjordes bokstavligen medvetet av England, Frankrike och Tyskland och deras huvudsyfte med denna avsiktliga handling var att söndra och härska i Mellanöstern regionen för att lyckas med att garantera oljetillförseln till sina industrier för en lång tid framåt.
Tysklands ÖB General Liman von Sander inventerade ett nytt namn till ett nytt land: "Türkei". England såg till att det blev en samarbetande turkisk klick som bands till England och vips en ny stat, den så kallade Turkiet bildades 1923. Väst favoriserade Turkiet för att använda Turkiet mot hela Mellanöstern och mot den islamiska världen. Turkiet var Europas Liberala islam projekt. Man skulle skapa liberal islam modellen. Man gjorde Turkiet Nato-medlem till och med av två huvudsjäl:
- Turkiet som ledare för hela islamska världen; liberal islam projektet
- Anatoliens ("Turkiets") geo-politiska gynnsamma läge för väst som försökte hindra kommunisterna från att komma till varma breddgraderna.
Dessa bägge två villkoren banade vägen i regionen för västvärlden för såväl ekonomisk och politisk exploatering.
Västvärlden var säker på sin sak fram till 2013 då den islamistiske turkledaren Erdogan hoppade av denna bana och allierade Turkiet sig med Ryssland.
Gärna för kurder. Därför att Europa motarbetade kurdisk frihet under 96 år nu för islamistiska turkarnas och för sin egen gagn. Liberal islam projekt sket sig nu när Turkiet går sin egen väg.
USA vill fortsätta i samma bana som sin president Wilson föreslog i efterkrigstidens första fredskonferens 1919 i Paris: Att kurder får sin egen 96 år försenade stat. Detta retar Turkiet och vill förhindra en kurdisk frihet. Turkiet har inte egen kraft att förebygga detta därför säljer sig till Ryssland för att få hjälp därifrån för att förhindra det kurdiska folkets frihet.
De kurdiska barnens framtid kan säkras endast i ett obereoende kurdisk stat. Annars massmördas de av
det kurdiska folkets fiender Turkiet, Iran, Irak, Syrien, Armenien och Azerbadjan som det fakto inträffade
vid Kochgiri folkmordet 1921, Dersim folkmordet 1938, Anfal folkmordet 1984, Halabja folkmordet 1988,
Shingal folkmordet 2014, Kobani folkmordet 2014, Cizrir, Diyarbekir Sur, Shirnak, Silopi, Nisebin folkmordet mellan 2015-2017
Idag finns det över 200 stater i världen. Invånarantalet
av mer än 100 av dessa stater är färre än 7-8
miljoner. Sådana EU medlemstaterna som Luxemburg, Malta, Cyperns
befolkningsmängd är under 1 miljon. Sedan andra EU medlemstaterna
som Estland har 1 miljon, Letland 2 miljoner, Litaun 3 miljoner
invånare. Sloveninen har 2, Danmark 5, Finland 5, Den Irländska
Republiken 4 miljoner invånare. De europeiska staterna Bosnien
och Hersegovina har 3, Kroatien 4, Norge 4, Bulgarien 7, Mekadonien
2 miljoner invånare.
De arabiska staterna Katar runt 600 tusen, Bahrein 700 tusen, Kuwait
2 miljoner, Jordanien 5 miljoner, Förenade Arab Emiraterna
2,5 miljoner invånare. Libien har 5 miljoner invånare.
De andra världsstaterna Singapor har 4, Albanien 4, Georgien
5, Armenien 3 miljoner.
Det bör tänkas över varför över 40 miljoner
kurder i dessa villkor i Mellanöstern har inga som helst status.
Dessutom de har styckats och deras identitet har förnekats.
Det bör att utredas om vilka villkor har orsakat denna slutsats.
De EU medlemstaterna är samtidigt medlemmar för Europarådet
som bildades i 1949 och har 47 ständiga medlemmar. Liechtestein,
Island, San Marino, Andorra, Monaco, Montenegro...
Montenegro är den senaste Europarådet-medlemmen. Denna
stat blev Europarådsmedlem under år 2007. Den har runt
680 tusen invånare. Island har runt 300 tusen invånare.
Stater som Liechtestein, Andorra, San Marino, Monaco har under 50
tusen invånarantal. Vatikan är en stat med runt 1 tusen
invånarantal. Vatikanstaten har en ständig observatör
i Europarådet.
Turkiet vill att EU, Europarådet, FN, USA, England, Frankrike,
Tyskland, Ryska Federationen, Japan, samt de arabiska staterna,
de andra muslimska staterna att erkänna den Norra Cypriotiska
Turkiska Republiken som en oberoende stat. Turkiet spenderar en
intensiv diplomatisk energi för att nå detta mål.
Detta är en statlig politik i Turkiet. Invånarantalet
i Norra Cypriotiska Turkiska Republiken är bara 180 tusen.
Europarådet som också betecknas som 'Europas samvete',
'världens samvete' beslutar emellanåt även för
kurder. "Vi är emot att det ska bildas en oberoende kurdisk
stat i Mellanöstern', 'vi är emot att gränserna i
Mellanöstern ändras'', 'men kurder också bör
åtnjuta vissa rättigheter inom de ländernas gränser
som de lever i' säger dem. För att säga detta, påpkera
Europarådet först och främst vissa 'oacceptabla'
situationer och sedan säger 'vi är emot detta', 'vi är
emot denna' osv. Under beslut som Europarådet tagit, finns
det namnskrift av stater som har 100 tusen invånare, stater
som har under 50 tusen invånare. Man kan lätt fråga
sig hur och varför dessa stater anskaffat sig rätten att
bestämma över kurder som har över 40 miljoner invånare
i Mellanöstern? Vilka överlägsenhets tecken har dessa
stater som har lyckats bli en stat och spelar avgörande roll
över kurdernas framtid? Vilka saker saknar kurder som inte
blivit någonting? Hur ser 'Europas samvete' på dessa
djupa konflikter? Kurder bör med välgrundade fakta och
källor utreda dessa frågor. Kurder bör kritisera
denna världsordning som skapades i 1920-talet även om
det är lite sent.
När Vatikanens Rättvise- och Freds råd
Kardinal Mantino utrycker sig om denkonflikt mellan Turkiet
och Irak och säger att denna konflikt bör lösas med
fredliga medel, poängterar Kardinal Mantino
särskillt kurdernas situation med att säga; 'nödvändigheten
av en egen kurdisk stat.' Vatikan representanten Kardinal
Mantino säger: 'Vatikanen är för
de frågor mellan Turkiet och Irak löses inom kort på
fredliga vägar. I denna lösning bör det kurdiska
folkets behov också iaktas. Därför att kurdernas
situation saknar motstycke i dagens värld. Vi har ett folk,
men detta folk saknar har ingen stat.''
3rd anniversary of the referendum for Kurdistan's independence, 25.09.2020, Sergelstorg Stockholm
Kurdistans kolonisering av Turkiet i praktiken
Efter två år av Turkiets bildande 1923 infördes 24 september 1925 en turkisk så kallade rehabiliteringsplan för Östern (Şark Islahat Planı),, det vill säga Kurdistan, startade den turkiska staten Kurdistan i praktiken ett kolonial styre i norra Kurdistan och gjorde Kurdistan till sin koloni. Denna plan som kallas för rehabiliteringsplan utarbetades av fyra experter från den turkiska kommittén för enighet och framsteg (İttihat ve Terakki Cemiyeti) som begick den armeniska folkmordet för tio år sedan 1915. Folkmordens expertdelegation bestod av följande personer.
Cemil Uybadın, Mahmut Esat Bozkurt, General Kazım Orbay, Abdülhalik Renda. Denne Abdülhalik Renda, som skrev en av de två rapporterna som utgjorde ryggraden för rehabiliteringsplanen, förespråkade separering avnorra norra Kurdistan i två huvuddelar, rnämligen , "öster om Eufrat" och väster om Eufrat, och förewslog att assimilwera först väster om Eufrat till en %100 turkhet och islam. Historiska källor och aktuella demografiska fakta visar att väster om "Eufrat" i norra Kurdistan sträcker sig till en viktig del av Anatolien (Central Anatolia) och Svartahavet och Medelhavsområdet.. Corum, Yozgat, Sivas, Hayamana, Kayseri, Kisehir, Nigde, Aksraya, Konya Mersin, Adana. Dessa är Kurdistans städer som Turkiet tvångsassimilerade befolkningen till turkhet och islam.
Kurdish intellectuals and reputable family heads were gathered by Turkey and replaced in a concentration camp to be killed.
The concentration camp in the Kurdish town of Sêwas (Turkish: Sivas) in 1962
Lousanneföredragets text
________________________________________
Ezidi kürdlerden oluşan halk oyunları ekibi,1940, Rewan
KURDISTAN'S GEGOGRAPHY: Agiri/Araratberget, ritat av 1800-talets resenär T. Taylor (Route in Kurdistan) |